Aftonbladet – 10 februari 1866, sida 3

som endast 1a säljas på käliot vå dels emedan allmänheten på ett oskäligt vis derigenom -beröfvas penningar. — Endast Morisons piller äro förbjudna att utlemnas från svenska apotek utan läkares recept. Huruvida ej dock dessa piller tillhandahållas allmänheten, om ej just på apoteken, så dock hos flera hrr handlande är en sak, om hvars upplysande Sverges k. sundhetskollegium säkert skulle vara tacksamt. —n— Vecko-krönika. Innehåll: Debatterna om franska handelsiraktaten. — Det linierade papperet ger anledning till anmärkning. — Erönikeskrifvaren bugar sig icke för Sverges store statsekonom. — Landshöfdingesjukan. — Ett förbisedt ministerämne. — Presteståndet och qvinnans rättigheter. — Stuart Mills åsigter om saken — Dr Lindgrens skämtsambet. — Prosten Westins obekantskap med åtskilliga aktningsvärda fruntimmer — Lefvande taflor och sällskaps-spektakler. — Teateranekdot Jag framhöll häromdagen, i motsats till de manliga anspråken på godhet, dygder och behag i förening med 30 000 riksdalers kapital eller ett lönande yrke hos en genom annons i Dagbladet sökt följeslogarinna genom lifvet, den qvinligt blygsamma annonsen i samma tidning om ett penninglån, huru litet som helst, till inköp af en -linieringsmarkin, med hvilken den sökande, en ung flicka, tänkte göra sin lycka. Stackars lilla mamsell, — eller fröken, — tänkte väl de flesta med mig, bon lärer få sitta der och liniera länge nog innan hon linierat ihop den hem-ift hon behöfver! Vi visste icke då hvilken vigtig roll linieringsväsendet spelar i vårt lands näringslif. Linieringsmaskinen är i sjelfva verket för oss något vida förmer än plogen, bränvinspannan, sländan och smörtjernan, vi inse det pu. Regeringen har, genom höjandet af införseltullen å linieradt papper, visat alt den i detta com andra fall, Lär före sin tid och sitt folk, känner och behjertar dess af oss andra knappt anade behof och skyddar hvad skyddas bör äfven med fara att ådraga sig anmärkningar derför af våra för nationens sjelfbestämningsrätt i fråga om bevillningar i vissa fall ända till fjeskighet ömmande riddarhusoch presteständslagstiftare. Konungens rådgifvare ha således hotats med atsked på grätt papper för det linierade papperets skull. Finåre papper hade en bankruttmessig opposition i sjelfva verket aldrig haft att röra sig med; det var något att rita ut på för den politiska förbittringen, som dervidlag mindre än rågonsin skötte om att hålla tig vid marginalen. Nulla die. sine linea,. lyder den. klassiska regeln, som under den nu förflutna veckan troget hyllats af riddarhusets missnöjda, hvilka det omtalta linierade papperet kommit utmärkt väl till pass vid uppgörandet af regeringens hvarje deg med en ny rad ökade syndaregister. Man kan ha olika åsigter om tullar som om allting annat. För min del tillhör jag icke den sidan som böjer sitt bufvud af vördnad för advokatfiskal Rydqvist, men jag ser derföre icke något skäl att vara ond på honom. Han bar aldrig hindrat min befordran. Men hur är förhållandet i detta afseende mellan regeringen och åtskilliga af hennes motståndare på riddarhuset? Dametas har sedan sin tidigaste uvgdom lidit at landshöfdingesjukan, han har hållit landtbruksn öter, uttappat sjöar och förstört sin egendom på hvarjehanda rön, men ändock icke kommit till målet; undra sedan öfver att han uppträder i skarp opposition mot en regering, som intill cenna stund gjort sig alldeles blind för hans förtjenster och — förluster! Klitander var under många år attacherad vid en af våra utlänoska missioner, skref under tiden en serie emåbehändiga bref om sina iakttagelser i det främmande landet och gifte sig slutligen med en af dess döttrar, förespeglande henne utsigten att bli ministerfru; hvarför har grefve Manderström underlåtit alt draga parti ar denna veckra diplomatiska telang, hvars nationalekonomiska funderingar på lediga stunder tvingat friherre Gripenstedt att iör riddarhuset hålla en liten föreläsning om statshushållningslärans elementer, dem huset eljest kunnat inhemta ur Baudrillarts hand bok? Det är sannt, sundt förnuft kan man aldrig för ofta tala med menniskor, om något deraf skall fastna. Ha vi icke i högvördiga presteståndet i dessa dagar, på tal om qvinnan, hört de värsta galenskaper predikas öfver Pauli bekanta text: Mannen skall vara qvinnans hufvud, såsom Kristus är församlingens. Qvinnone städer jag icke att hon andra lärer, och icke heller råder öfver mannen, utan vare i stillhet; ty Adam vardt först skapad, och sedan Eva, och Adam vardt icke bedragen, utan qvinnan vardt bedragen och kom öfverträdelsen ästad.? Doktor Lindgren har sålunda skämtat öfver vår nya riksdagsordvings ofullständighet, som j inrymt det täcka könet plats i kamrarne. Tålamod, herr professor, vi komma nog derhän med tiden. Den skarpe politiske tänkaren Stuart Mill yttrar i sin bok om det representativa styrelsesättet, att hen, i fråga om politisk rösträtt, icke gör någon skilnad mellan könen. Jag anser?, säger han, hvad politiska rättigheter angår, den saken lika likniltoe sam akiliaktigohotor ; vävt allavw kå