Aftonbladet – 9 februari 1866, sida 3

TionpE KAPITLET. En vigtig stund. Mrs Kirkpatrick hade läst högt för lady Cumnor, tills mylady somnade, och satt nu qvar vid fönstret med boken i knäet, utan att tänka hvarken på den eller på utsigten öfver parken, som hon likväl tycktes taga i betraktande. Hon tänkte på huru behag ligt det skulle vara att åter blifva gift, att tillhöra någon som arbetade medan hon satt lugn i sitt väl möblerade förmak, och hon höll just på att låta denne arbetare antaga doktorns utseende, då hon stördes af en lätt knackning på dörren, hvarefter föremå let för hennes tankar stod framför henne, innan hon ens hunnit resa sig upp. Hon kände att hon rodnade, men detta fann hon vara alldeles i sin ordning. Hon steg upp och gick emot honom och pekade stillatigande på den sofvande lady Cumnor. ?Godt, sade han sakta, kanske jag kan få tala med er i biblioteket ett par minuter? Der blifva vi icke störda.? ?Huru?? tänkte hon med klappande hjerta, ämnar han retlan fria?? Och hön kän