Aftonbladet – 9 februari 1866, sida 3

tillfälliga besök, men för öfrigt hade hela huset blifvit öfverlåtet åt mr Preston, inspektoren. Mr Gibson visste dessutom att mrs Kirkpatrick hade en dotter ungefär vid samma ålder som Molly, och att hon ej egde någon förmögenhet, utan snarare kunde kallas fattig. Men han hade sjelf några tusen pund väl placerade, och hans praktik gaf honom goda inkomster, som snarare ökades än minskades med hvarje år. Då han kommit så långt i sina funderingar, var han utanför dörren hos den patient han ville egna sitt nästa besök, hvarföre han slog bort alla tankar på mrs Kirkpatrick och på giftermål. En gäng under dagens lopp påminte han sig med en viss tillfredsställelse att Molly berättat honom några små drag från den afton då hon mot sin vilja måst qvarstanna på Towers, som då synts honom bevisa att mrs Kirkpatrick varit god och vänlig mot hans lilla flicka. Så stodo sakerna, hvad doktorn angick. Lady Cumnor var visserligen sjuk, men icke eå illa som hon sjelf i början trott, så hon skickade efter doktorn. Men det var henne en stor tröst att låta mr Gibson bestämma huru hon skulle behandla sig, hvad hon skulle förtära och hvad hon skulle undvika. Det händer ofta att den, som är van att afgöra allting både för sig sjeli och för andra, finner en lättvad i att någon gång mottaga och åtlyda föreskrifter af en annan, och blott den omständigheten att man för någon tid slipper ansträngningen att uppehålla sin karakter som ett visdomsorakel kan bidraga till belsans åter ställande. Mrs Kirkpatrick tänkte i sitt sinne att lady Cumnor aldrig förr varit så lätt att göra till viljes som nu, och Bradley kunde ej mpphöra att hålla lofial öfver doktorn, som ulltid förstod sig så väl på mylady.