Aftonbladet – 9 februari 1866, sida 3

etatsrevisionerna. Till Redaktionen af Aftonbladet! Då det i Aftonbladet n:r 23 detta år förekommande referat at diskussionen i borgareståndet 1örande af hr Ljungberg föreslagna ändringar i instruktionen för rikets ständers revisorer dels tillägger mig yttranden, som jag icke haft, dels oriktigt återgifver mitt anförande, anbåller jag vördsamt att få detsamma i tidningen intaget. Det lydde sålunda: Den omständighet, att kommande riksdag i följd af nya riksdagsordningens antagande nödvändigt måste företaga en omarbetning af den för statsrevisionen gällande instruktion, har ej kunnat annat än göra statsutskottet mindre beredvilligt att nu under den gamla ordningens elfte timma härutinnan tillstyrka ändringar, som endast under in.evarande år skulle kunna ega tillämpning. Men äfven detta förhållande oafsedt lärer utskottet svårligen kunnat på de skäl, motionären anfört, förorda bifall till alla om ens något af hans förslag. Hvad beträffar den första punkten eller att statsrevisionen måste börja sina förrättningar med att hos justitiestatsministern anhålla, att räkenskaper och handlingar, som skola granskas, mätte blifva dem meddelade?, så hafva icke allenast de ledamöter af statsutskottet, hvilka deltagit i sednare årens statsrevisioner. enstämmigt intygat, att någon anhållan i berörda afseende icke behöft anmälas samt att både räkenskaper och handlingar städse funnits i revisionens lokal tillgängliga vid dess första sammanträde, utan äfven revisionsprotokollen, af hvilka utskottet vid ärendets behendling tagit kännedom, lemna bevis derom, att någon sådan skrifvelse icke afgått. Uppgiften grundar sig sålunda uppenhbarligen på ett missförstånd. Uti andra punkten yrkas, att revisorerna må ega rättighet att af konungens embetsmän och publika verk omedelbarligen infordra muntliga eller skriftliga upplysningar. Enär 42 riksdagsordningen stadgar, att icke ens riksdagens ntskott ega att dylika upplysningar omedelbart begära och då statsrevisionen väl är att betrakta såsom en delegation af riksdagen, har utskottet redan häraf funnit sig förhindradt att åt den sednare tillstyrka en rättighet, som icke tillkommer de förra. Då härtill kommer den inom utskottet af flera ledamöter vitsordade och af ingen motsagda uppgift, att vederbörande embetsmän och verk städse med den största beredvillighet gått revisionen tillhanda med alla äskade upplysningar, lärer det vara uppenbart, att giltiga skäl :ill motionens bifallande i denna del saknas. I öfrigt och då hr Ljungberg nyss uppgifvit, att upplysningar ku: na erfordras från ett ganska stort antal verk, förlagda i skilda delar af riket, kan det med fog ilrågasättas, huruvida det icke för revisionen är beqvämare att i förevarande fali endast behöfva da sig till en auktoritet (justitiestatsministern), än till alla dessa särskildt. Hvad åter beträffar tredje punkten, eller att revisorerna skola bland annat sorgfälligt efterse, huru statens verk och inrättningar sina åligganden fuligjort?, så lär ett sådant uppdrag, om det ock blefve revisorerna lemnadt, omöjligen kunna af dem fullgöras. På mer än ett ställe i revisionsberättelserna anföres, att den tid af två månader, hvarunder de äro samlade, icke medgifvit dem granskning af den eller den räkenskapen; hvad skulle väl då blifva händelsen, om de nödgades anställa de undersökningar, som blefve nödvändiga för att kunna till riksdagen afgifva utlåtanden, hurut. ex. kollegierna, domstolarne, akademierna, läroverken c. sina åligganden fullgjort. Det vore förvisso obilligt att af revisorerna fordra sådant; det är icke heller behöfligt, enär de allmänna verken stå hvart och ett under sin särskilda uppsigt. Vidkommande slutligen, att en del myndigheter alldeles icke och andra på ett ytterst knapphändiet sätt afsifva sina berättelser, ja.