Aftonbladet – 9 februari 1866, sida 2

språka litet vänligt med honom: han kan se på mylady medan han talar med er och säga er hvad han tänker om hennes helea. Och låt mig så strax höra hvad hans tanke är.? Men Clare var lika så stor stackare som någonsin lord Cumnor sjelf, då det var fråga om att göra något som mylady icke bestämdt befallt. Hon visste väl att om hon utan tillsägelse efterskickade mr Gibson, så kunde hon falla i en sådan onåd att hon aldrig mer blefve bjuden till Towers. Hon försökte derföre att på Bradley öfverflytta det ansvar lord Cummor ålsgt henne. Mrs Bradley?, sade bon en dag, är ni viss på att mylady mår riktigt väl? Lord Cumnor tyckte att hon såg så klen ut. Ja, mrs Kirkpatrick, mylady är sig mycket olik, det är säkert. Jag kan ej låta bli att tycka det, ehuru jag, om ni frågade mig tills i morgon bittida, omöjligt skulle kunna säga hvaruti förändringen består.? Kunde ni ej göra er något ärende till Hollingford och gå till mr Gibson samt bedja honom sid tillfälle göra ett besök här?? Det vore sä godt som mitt afsked om mylady finge veta det, mrs Kirkpatrick. Jag vågar det icke. -Mylady vill att allt skall ske efter hennes önskan, eller också illdeles icke, och så måste det också ske ill hennes dödsstund, om Försynen eljest åter henne behålla sina själskrafter till det ista. Den enda som rår på henne är lady larriet, och det ä: ej helier alltid.? Jaså — ja, vi få väl hoppas att ingening felas henne. Hon säger att hon mår ra, och hon måtte väl veta det bäst sjelf. Men ett par dagar efter detta samtal sade ady Cumnor sjelf till mrs Kirkpatrick: Clare, jag skulle önska att vi ville skrifva in biljett till Gibson och be honom komma