Aftonbladet – 8 februari 1866, sida 3

ett svar, icke skrilvet och undertecknadct a: bemälde parlamentsledamot sjelf, utan af hans privatsekreterare, som underrättade mig, att mr Grass ville mottaga mig, om jag följande dagen klockan half nio på morgonen infunne mig ihans boning, EdinTburgh Square, n:r 104. Den nämnda degen infann jag mig på klockslaget på det i brefvet angifna stället. Platsen var ny, belägen i ett nytt qvarter, i ett nytt distrikt, i en alldeles ny del af London. Huset var naturligtvis också nytt, och allt i detsamma var nytt. Jag skickade in mitt visitkort, och sedan jag hade fått vänta i fulla tio minuter i förstugan , blef jag invisad i matsalen, der möblerna voro om möjligt ännu nyare än något som jag hittills hade sett, och der väggarne ända upp ifrån taket voro betäckta med oljemålningar, som luktade af fernissa. Detsplitternya alabasteruret öfver kaminen visade mig att minst en half timme förflöt från det ögonblick, då jag trädde in i matsalen, och till dess en varelse, som tycktes stå midt emellan en livreklädd betjent och en kammarijenare, underrättade mig om att mr Grass nu ville tala med mig,. om jag ville vara god och gå ?denna väg.? Denna väg? förde in till den store mannens eget run. Mr Grass var en rätt vacker, medelålders man, som förgäfves ansträngde sig att dölja sitt tyska uttal. Likasom nästan alla menniskor, som från en ringa ställning höjt sig till rikedom, tycktes han alltid frukta för att andra icke skulle visa honom tillbörlig aktning, och talade derföre, måhända omedvetet, i en stolt och befallande ton. Det tycktes som om han visste af hvilken anledning jag kom till honom, och han lät mig genast förstå, attjag icke borde göra mig någon förboppning om att få den store mr Grass in i min nya bolagsdirektion; men då jag började tala med honom om att jag ville ?göra en affär med honom? (hvilket på Citysp åket betyder: betala honom en rund summa) samt visade honom dord Dunstraws, mr Woods och de båda bankdirektörernas vilkorliga löfte, blef det ett annat ljud i pipan. Han skulle tänka på saken, sade han, och gifva mig närmare besked. Lordens namn utöfvade en viss dragvingskraft på honom, men utsigten att förtjenva penningar en ännu större. Jag gick. nu genast till min klubb och skref till mr Grass ett bref, i hvilket jag förband mig, att, i händelse han ville inträda i vår bolagsdirektion, samma dag som jag erhölle min godtgörelse såsom. en af bo lagets stiftare, betala honom fem hundra i kontanta penningar;och tusen i bolagets aktier. Jag fick genast ett skriftligt svar, i hvilket parlamentsledamoten yttrace, att han antog mina vilkor; han begärde endast ytterligare ett skriftligt löfte om att, ifall Rio Grande-Mexiko jernbanbolaget blefve tvunget att vända sig till någon penninganstalt rörande försäljningen af dess aktier, skulle denna försäljning erbjudas den bankinrättning, för hvilken han stod i spetsen, nem ligen Universal Financial Association. Jag visste naturligtvis ganska väl att meningen härmed: egentligen var den att bringa ännu ett par hundra i mr Grass fickor; men som jag ej kunde göra någon invändning mot hans förelag, skref jag genast till horom, att jag skulle rätta mig efter hans önskan i detta afseende, bvarpå han skickade mig sitt skriftliga löfte om att träda in i vårt bolags direktion. Det kunde nu icke vara något tvifvel om att vårt företag. skulle få en lycklig utgång. Samma dag, som mr Grass lofvade att inträda i direktionen, skaffade jag änna en direktör, nemligen en pensionerad ostindisk civil embetsman, som var känd för att vara en förmögen man och som redan var direktör för en ostindisk bank. Jag hade sålunda icke blott anskaffat det antal direktörer, som lord Dunstraw hade bestämt såsom minimum, för att han skulle öfvertåga ordförandeplatsen i direktionen, utan de voro äfven mycket respektabelt folk, och somliga af dem voro till och med sådana personer, som hvilket bolag som helst skulle önskat att få till direktörer. Vår prospekt, som nu blef tryckt, lydde som följer : ?Bolsget har blifvit bildadt med det syfte att bygga en jernbana melian den vidtberömda staden Mexiko och stränderna af Rio Grande eller den stora flod, som bildar så väl den naturliga som politiska gränsen mellan det nya kejsardömet Mexiko och Förenta Staterna i Nordamerika. ?Den ofantliga trafik, fom redan nu eger rum mellan dessa båda punkter, skall naturligtvis tiofaldigt ökas genom anläggandet af en jernväg, den der — hvilket nu för . tiden kan anses såsom en. allmänt erkänd sats — alltid sjelf skapar den trafik och det handelslif, hvaraf den sjelf sedan skördar! frukterna. Texas ofantliga rikedom ochiden stora efterfrågan, som eger rum i Mexiko i efter den nämnde statens produkter, Mexi-! kos outtömliga mineraliska skatter och den ji oafbrutna utförseln af ädla metsller i betal-. j i niog för de varor, som af Förenta Statervas driftiga köpmän ivföras till kejeardömet, äro så allmänt kända fakta, att vi här icke : behöfva närmare utveckla dem. Man anta-: ger alt för närvarande röra sig öfver enl; half million mulor årligen fram och tillbaka ( mellan de båda ofvannämnda punkterna, och :; att den frakt, som uppbäres för hvarje mula, är upgefär ett pund, sju sbillings och fyra l: och en half pence vid resan åt norden, samt omkring en tredjedel mer vid resan åt sö-ls dern. Under förutsättning att jernbanbolaget skall kunna befordra dessa varor för: hälften af hvad som nu betalas för deras: transport (man torde visserligen kunna göra anspråk på högre taxor, men man har an lf sett det för rättast att uti den första beräk: ningen hålla sig till ett minimum), skulle ll det endast härigenom få en årlig inkomst; q J f ( l af vid pass tio procent på jernbanans anläggningskapital.? Och så vidare, nära en hel spalti Times. Vid genomläspingen af vår prospekt måste mean ovilkorligen få intryck af att den var skrifven af en person, som tillbragt hela sitt lif i Mexiko, som noggrannt hade un-: dersökt den terräng, som den föreslagna jern 4 vägen skulle komma att genomlöpa, och som viart AMsAroeefnulla heräknincoar öfver desgalt