Aftonbladet – 8 februari 1866, sida 3

iuera bolaget, hvem som skulle bära ansvar t för de första utgifterna c. Den första fråan besvarades jakande; i afseende på anra uppstod deremot stor meningsskilnad. Det blef emellertid snart klart, att oaktadt alla de närvarande herrarne arsågo sjelfva företeget vara mycket lofvande, så var det döck ingen af dem — med undantag af lord Du straw och mr Wood, hvilken gick in på allt hvad 1 rden föreslog — som ville tillskjuta eller ansvara för en enda shilling ill d företa utgifter a. U der detta kinkiga förhållande visade lord Dunstraw ett myckst vackert beteende. Han erbjöd sig att gifva en anvisning på tvåhundra pund till betäckande af de första omkostnaadern , om var och en af de andra direktörerna ville gifva hälften så stort belopp. Oaktadt rr Wood understödde förslaget och erbjöd sig att lemna ett hka stort belopp som ordför rande s, och oaktadt Woods tvenrie vänner, mr End och mr Rest.r, likaledes voro med om saken, ville ingen af de andra direktörerna gripa i plånboken. Dessa, med vrI Grass i spetsen, höno starkt på att vårt föteteg, för att vara säkert om ett lyckligtresultat, börde framträda uuder en af våra stora pennin anstalters auspicier. Efter långvariga öfverläggningar blef detta förslag antaget. Som jag hade inbjudit till företaget och ännu icke formligen hade öfverlemnat bolaget åt direktionen, förbehöll jag mig rättighet att handla efter bästa förstånd. Mötet upplöstes och alla direktörerna gingo sin väg, med undantag af mr Grass, som bad om tillåtelse att få skrifva ett bref innan han gick. Då vi blifvit ensamma, erinrade han mig om att jag hade lofvat, att det bolag, för, hvilket han var direktör, nemligen : ?Universal Financial Association?, skulle hå företrädet, om vårt företag skulle framläggas för offentligheten genom en pen: ninganstalt, samt tillade, att han hade mitt skriftliga löfte derom. Jag svarade naturligtvis att han icke behöfde frukta att jag skulle svika mitt ord. Det gick nu upp ett ljus för mig hvarföre han hade varit så ifrig att hindra de andra direktörerna att bidraga till eller ansvara för de ifrågavarande utgifterna; det måste naturligtvis ligga i bans intresse att få oss i händerna på bans Financicl. Association. . Jag sade emellertid ingentiog, mottog med skenbar tacksamhet det introduktionsbref han gaf mig till Financial Associations verkställande direktör och gick följande morgon att aflemna det, Verkställande direktören, mr BScoften, var en mycket stor man i sina egna tankar, Han lät mig vänta nära en timme, innan han mottog mig, och äfven då sökte han behandla hela saken på ett helt nonchalant sätt, hvilket jag icke ville underkasta mig. Jag bröt derföre temligen tvärt af underhandlingen, gick hem och skref ett skarpt bref till mr Grass, hvaruti jag underrättade honom, att jag blifvit behandlad på ett föga förekommande sätt af Scoften, så alt jag den följande dagen ämnade sätta mig i förbindelse med en ennan penningenstalt och se till på hvad vilkor jag kunde komma ötverens med densamma. Med tillbjelp af denna skrifvelse fick jag den store mannen bragt till förnuft. Innan jag ännu var klädd den följande morgonen var mr Grass uppe hos mig och bad mig öfverlåta åt honom Ma underhandlingarne med Universal Finance. Detta gick jag in på, men med det förbe håll, att jag, om jag icke inom tre dagar finge ett bestämdt svar, skulle få anse dessa underhandlingar afbrutna och vara berättigad att på Rio-Grande Mexiko-bolagets vägnar vända mig till en annan bank. Tjugofyra timmar sednare var :mr Grass åter hos mig med svar från Finance Åssociation.. Min förvåning öfver hans rörelsers snabbhet var ringa mot den hvarmed jag lyssnade till hans berättelse om de; — såsom han: behsgade yttra sig — utmärkta vilkor? han hade skaffat oss hos nämnda anstalt. För det första skulle jag ge mr Scoften, den verkställande direktören, för han8 egen räkning en obetydlighet af tusen i Rio Grande-aktier för att göra alla parter till nöjes. Vidare skulle jag betala Universal. Finance Association fem tusen för att den skulle taga oss under armarne. För denna summa garanterade den oss så mycket, att, om företaget icke lyckades, skulle den bestrida alla ce nödiga utgifterna: ur egen ficka; men om det lyckades och vi kommo så längt att vi utfärdade interimsaktier, skulle den ha sina fem tusen ograverade och vara berättigad att göra sig ber tald af de först inflytande medien. Slutligen lofvade den icke blott att göra Rio Grande-bolaget ?flott?, utan äfven att icke sälja någon aktie under två procent öfver pari, och att småningom bringa dem upp till fyra procent öfver pari. Sålunda kom Rio Grandebolaget till stånd, men huru vi sedan skötte det, återstår ännu att berätta. Jag behöfver knappast säga, att jag hade stor lust att neka gå in på de af mr Grass föreslagna vilkoren för vår förbindelse med hans tinanssällskap. Hela beloppet, som jag skulle få i min egenskap af inbjudare, var tio tusen f; det smakade mig icke riktigt att jag häraf skulle afstå fem tusen såsom godt oörelse ät Universal Finance, utom de tused f såsom gåfva åt detta sällskaps verkställande direktör jemte de summor, som jag skulle lemna till min vän Wilson och mr Grass. Denne klarerade emellertid saken på foljande sätt: Följ ni mittråd?, sadehan,antag Universals anbud, sammankalla ett möte af direktörerna och meddela dem hvad ni gjort; jag skall då på detta sammanträde framlägga och genomdri va ett förslag om att den er såsom inbjudare tillfallande godtgörelsen, på grund af edra förtjenster om saken och den framgång, som hittills krönt edra ansträngningar för att få Rio Grande-jernbanbolaget konstitueradt, skall ökas från tio till tjugotusen pund. Ni får då ett nettobelopp af tolftusen pund till delning mell:n er och er vän, mr Wilson. Innuan jag åtsger mig detta, får jag emellertid be er gifva mig ett skriftligt löfte, att ni, ifall det lyck s mig att få er godtgöreleesumma fördubblad, så snart ni får ut den, betalar mig tvåtusen pu..d sterling utom de aktier och summor, som ni på grund af tidigare löften har att