Aftonbladet – 7 februari 1866, sida 3

— Tillståndet i Nordamerikas f. d. slafstater. En i Macon i Georgien bosatt svensk skrifver till sina slägtingar i Östergötland den 31 Dec. förl. år: Det bedröfliga kriget, som nu gudilof är slut, har uteslutit icke allenast mig, utan alla andra utländningar som vistades i södra staterna från brefvexling med sina slägtingar i deras fädernesland. -— Sedan kriget bröt ut har det varit ganska svårt att förtjena sin bergning. Spekulerande i matvaror, klädespersedlar och hushyror har varit och är kapitalisters dagliga bryderi, så att det derigenom varit omöjligt för den arbetande klassen att förkofra sig det allraminsta. När kriget bröt ut arbetade jag på en jernvägsmaskinverkstad, der jag nödgades eller rättare sagdt tvingades att arbeta under hela kriget, från hvilket tvång jag befriades genom Förenta Staternas truppers anländande till Macon den 20 Maj. Det var slutet på kriget. Det vore fåfängt för mig att måla för eder en tafla af de fasor och bedröfligheter som åtfölja ett krig; men medan kriget varade var det icke så svårt som det har varit sedan och troligen kommer att bli för en längre tid. Slafvarne äro nu fria och jag kan icke inbilla mig någon svårare dom som kunde hafva blifvit lagd på detta stackars folk. En slafegare tog alltid vara på sina slafvar, men nu ha negrerna ingen som bryr sig om dem och de förstå sig icke på att taga vara på sig sjelfva eller hvarandra. De äro i en ömkansvärd belägemhet. Det säges att sedan de blefvo fria åtminstone en tredjedel dött af vanskötsel, och de som äro qvar komma att lida nöd innan denna vinter är slut.