Aftonbladet – 7 februari 1866, sida 3

— Fregatten Vanadis. En officer ombord på denna fregatt beskrifver i ett nyss ingånget bref den förr så ståtliga staden Carthagena (Columbia) med följande ord: —— — Nu något om staden. Aldrig har något ställe, om ej Pompeij, gjort så sorgligt intryck på mig som denna stad. Att börja med inloppet, som är mycket trångt men djupt nog för de största skepp, så äro stränderna på ömse sidor utomordentligt vackra. Under spaniorernas tid anlades här på båda sidor storartade fästningsverk, väl och omsorgsfullt utförda, och ännu stå de massiva murarne fullt oskadade, men icke en kanon finnes der nu, icke heller syntes der någon garnison. Naturen är öfverallt herrlig, men visar ej minsta tecken till odling, och de befästningar man på ett par ställen passerar, äro af samma beskaffenhet. som dem vid mynningen eler inloppet. — Man ankrar sedan i en herrlig lagun under ett batteri af samma slag som de föregående. — På vägen: till staden passerar man republikens flotta, bestående af 2 briggar och 2 skonare, alla sjunkna och kantrade. Briggarne med en mast hvardera och vid såväl dessa som skonarnes master en och annan sladd af tacklingen qvarhängande, kapad så långt från däck man kunnat räcka — Alla hafva dock ankare och kettingar ute. och den ena briggen bestyckning ombord. — Denna flotta lär hafva en personal af en storamiral, 5 postkaptener och ör a officerare i förhållande derefter — manskap finnes dock ej. Staden har varit stor och välbyggd med många ståtliga byggnader, men som underhåll aldrig kommer i fråga, falla dei ruiner den ena efter den andra. På flera kyrkor äro taken inramlade och murarne på väg att ramla. — På en hög och brant kulle utanför staden ligger en niycket storartad och för sin tid stark befästning, densamma som jag vill minnas engelsmännen brände sig på då de på förra århundradet antöll staden ; men nu är den så öfvervuxen med träd och buskar att endast på få ställen ett stycke af murarne eller ett torn sticker fram, och vägen dit är så igenvuxen att ingen på många år kunnat besöka stället. — Stadens eller rättare statens krigsstyrka utgöres af ett s. k.regemente på 150, man ,beväpnade med gamla flintlåsgevär, som för några år sedan såldes på auktion i Newyork för 25 cent stycket; öfversten är en ung man, broder till presidenten, som aldrig lär sett ett skott skjutas och ej ens varit militär förr än han helt tvärt blef öfverste, men dessutom lär finnas i staden 7 generaler, omkring 20 öfverstar o. s. v. Engelska konsuln är min sagesman, ljuger han så ljuger jag, otroligt låter det visst, men då man ser förhållandena på närmare håll försvinna lätt tviflen. — När penningar behöfvas, och detta lär inträffa ganska ofta, låter presidenten helt enkelt utskrifva en skatt, efter hvad han tror hvar och en kan tåla vid, och någon appel gifves ej. — I dag lär en sådan vara utskrilven. der en del af de förmögnare lära vara taxerade till flera hundra piaster — en sådan 5 francs — med ett ord, tillståndet tyckes vara det jämmerligaste man kan tänka sig; och dock tro dessa infödingar sig vara en af de största nationer i verlden och detta bevisa de såhär: Vi öfvervunno spaniorerna och spaniorerna äro de enda som ensamma kunna öfvervinna fransmännen, ergo äro vi de mäktigaste. Men nu nog om detta elände.?