Aftonbladet – 7 februari 1866, sida 3

de tider då de kringliggande staterna följde den mest trångbröstade handelspolitik och så godt som omöjliggjorde all import af många schweiziska varor, läto schweizarne sig förmås att tillgripa den så vanliga utvägen att utöfva repressalier, genom att i sin tur försvåra införseln af andra lärders fabrikater, väl vetande att detta mest skulle skada dem sjelfva. Betecknande, för det system, under hvilket den schweiziska fabriksindustrien fått uppstå, är ett utlåtande af en år 1833 nedsatt komite, hvilken skulle yttra sig om medlen att höja den inhemska produktionen. Uti detta förekommer att komitån var öfvertygad att om den schweiziska handeln och konstfliten skulle frodas, så måste hvarje medborgare kunna uppköpa sitt vanliga behof af varor der, hvarest han får dem till bästa qvalitet och till billigaste pris, ty endast i detta fall blir han iståndsatt att å sin sida producera bäst och billigast?. På den tid då detta sades hade intet europeiskt land gifvit frihandelns läror praktisk tillämpning. Utlåtandet vann gehör och detta till landets lycka.