Aftonbladet – 7 februari 1866, sida 2

m mycket sådant der — så ett du ofta tog Clare ifrån oss, just då vi höllo på med våra lexor, för utt bjelpa dig att skrifva bref och göra upp räkenskaper, och resulatet blef, att jag är kanske det okunnigaste fruntimmer i hela London. Lyckligtvis blef Mary så förträffligt handledd af den tråkiga, beskedliga miss Benson, att äran af hennes vidsträckta och säkra kunskaper kastar ett ätersken på min obetydliga person.? Tror du att det verkligen förhåller sig så, Mary?? sade lady Cumnor nästån litet oroligt. Jag var så litet i skolrummet, sedan Clare kom?, sade lady Cuxhaven, att jag kan ej döma derom. Jag läste franska för henne och hon hade ett förträffligt uttal, det mins jag. Både Agnes och Harriet höllo mycket af henne. Jag var litet afundsjuk derpå för den snälla miss Bensons skull och kanske? — lady Cuxhaven belänkte sig ett ögonblick — kanske det var derföre jag tyckte att hon hade ett sätt att smickra och skämma bort systrärne, som jag tyckte vara föga samvetsgrannt. Men unga fliekor döma gerna strängt, och hon hade visst ej så glada dagar. Jag vill så erna skaffa henne litet omvexling och nöje, och är så glad när hon kan vara hos 0ss. Det enda jag numera icke tycker om är att hon så litet vill ha sin dotter hemma hos sig; hon låter aldrig öfveriala sig att taga Cynthia med till oss.? ?Nej, nu är du då riktigt elak, Mary?, sade lady Harriet, ?en stackars qvinna, som söker sitt uppehälle som guvernant, kan väl ;j annat än skicka sin dotter i skolan, och iå hon, när bon blir bortbjuden, är alltför unspråkslös att vilja medtaga denna dotter, ;å klandrar du henne för det. (Forts. följer.)