Aftonbladet – 7 februari 1866, sida 2

R MMMM Asheombe, ehuru lord Cumnor låter henni bo byresfritt. Jag kan icke förstå detta4, sade lad; Harriet. Hon är väl ej mycket klok oci förståndig, men hon är treflig och nyttig och har ett så behagligt väsende. Jag skull trott att hvar och en som ej var så särde les noga vid vaiet af guvernant gerna skull behållit henne hos sig.? Hvad menar du med uttrycket: icke sär deles noga?? sade lady Cuxhaven. Jag trodde att en och hvar som hade guver nant för sina döttrar alltid var särdeles nog: vid sitt val. De tro sig nog vara det, det tviflar jas ej på; men de äro det icke alltid. Du sjel Mary, till exempel, du har varit mycke noga i detta fall; men jag tviflär på at mamma var det, ehuru hon visst trodde si; vara det.? Jag kan icke begripa hvad du menar Harriet?, sade lady Cumnor, som detta ytt rande af den qvicka, mena något tanklös: dottrea föga behagade. Åh, söta mamma, du gjorde allt hva du kunde för oss, men du hade alltid er mängd andra intressen som upptogo dir tid, då Mary deremot knappt låter tillgif venheten för sin make ett ögonblick drage hennes tankar från den eviga omtankan fö barnen. Vi hade de yppersta mästare i allt talanger, och Clare, som skulle se efter os: och hålla oss till att läsa vära lexor; mer du vet, eller rättare sagdt, du vet icke -at många af dessa mästare högeligen beundra de den vackra guvernanten och att en akt ningsvärd kurtis, som ej ledde till nägot vi dare, det förstås, snart sattes i gång och flitigt underhölls. Men du, mamma lilla. var så öfverhopad med göromål — du skulle vara förnäm dam, modern, välgörande och