Aftonbladet – 5 februari 1866, sida 2

rätt, statsreglering och allt möjligt, men der förekom på intet enda ställe ett ord om traktater. Omedelbart efter dessa citationer utbrast författaren: Kan man välnu påstå, att icke äfven svenska grundlagen berättigar våra ständer att få del af den franska traktaten. Författaren aktade sig dock väl att påvisa något enda uttryck syf tande derhän. Bevisningen för påståen et skulle ligga helt och hållet i det bekanta: svamlet om beskattningsrätten och traktatens förmenta sammanhang med densamma. Men en fråga är, hvad som i detta fall är af grundlagen uttryckligen påbjudet; en annan hvad som bjudes af konstitutionelt skick. Att regeringen ansett detta sednare fordra representationens bifall till så vigtiga statshandlingar som franska traktaterna, oaktadt sådant icke uttryckligen föreskrifves i grundlagen, har hon redan visat. Den meningsskiljaktighet, om hvilken här kan vara att tala, rör alltså blott frågan, huruvida det konstitutionella skicket fordrade ständernas bifall innan traktaterna trädde i kraft. Det är denna sida af saken, som beröres i bevillningsutskottets beslut, till hvilket vi förbehålla oss att i morgon med nägra ord ålerkomma. Å