Aftonbladet – 5 februari 1866, sida 2

Det var fullkomligt sannt att squiren höl mycket af Molly. En ung flicka, som mer: dansade än gick utför trapporna och son sjöng små visor hela dagen — detta va squiren icke van vid, och han fann hel: nyhetens behag deri. Och dessutom va Molly så klok och så vänlig, färdigbåd att tala och att höra på i rättan tid. Mr Hamley hade således alldeles rätt i hvac hon sade till doktorn om sin mans vänskaj för Molly. Men antingen hade hon vält er olycklig stund för att berätta hönom at Molly skulle dröja längre än förut varit be stämdt, eller ock var han vid dåligt lynne hvilket ofta hände, men hvilket han alltic så mycket som möjligt dolde för sin hustru I alla händelser mottog han den ofvan nämnda underrättelsen ingalunda med stor nöje. : Eli qvar här! Bad Gibson derom?4 Ja, och jag vet sannerligen icke hvac det skall bli af henne eljest. Det är jr omöjligt för henne att ensam vara värdinne i ett hus, det det finnes två unga män, som hos mr Gibsoun.4 Det är hans ensak! det skulle han tänkt på innan han antog de der eleverna eller lärlingarne, eller hvad de nu kailas. Men, dyraste vän, jag trodde att du lika gerna som jag ville hafva Molly qvar här. ag har bedt henne stanna hos oss på obe: stämd tid — minst två månader. Och vara här tillsammans med Osborne: Roger kommer ju också hem. Squirens mörka uppsyn var icke svår at tolka. SÅNG, sade hans hustru, hon är alls icke farlig för unga män af deras ålder. Vi hålls af henne, emedan vi förstå hennes verkliga värde; men tjugo års ynglingar fordra mer för att anse en qvinna intagande.