Aftonbladet – 3 februari 1866, sida 3

törst föredrogs statsutskoltets utlatande nir se, angående riksgäldskontörets förvaltning under års riksdag. Efter uppläsandet af den i detta utlåtande om nämnda, af rikets ständers revisorer klandradeåt ärd, hvarigenom fullmäktige utbytt r ontoret tillhörande obligationer till et 300,000 thaler preussisk courant mot oLIig ner af det nya länet till ett värde af 45.0 und sterling och således efter en kurs af 6z thaler för ett pund sterling, utspann sig en längre dis. kussion. Utskottet hade föreslagit attrikets ständer måtte föklara att det förfarande, som fullmäktiges pluralitet i omförmälda hänseende iakttagit, icke kan af rikets ständer filas, vid hvilket förklarande, såsom icke påkallande någon åtgärd, rikets ständer ville låta bero. Forsbäck ansåg att staten förlorat omkring 60,000 rdr genom fullmäktiges ofvanberörda åtgärd, samt att fullmäktige i detta ärende visat alltför liten omtanka om rikets sannskyldiga nytta, hvarföre de borde nekas decharge. Ola Jönsson, Per Nilsson i Espö, August Anderssom och Erik Ersson från Gefleborgs län ansågo visserligen fullmäktige icke ha förfarit med den omtanke som : vederbort, men att de likväl icke borde förnekas decbarge i enlighet medutskottets Törsläg, hvärjeräte Per Nilssön ffämhöll att öm man Hu nekhde decharpe, skulle naturliga följden blifva: den jatt ett anspråk på erIsättning af staten hålles: öppet emot fullmäktige. Detta anspråk kunde aldrig. juridiskt realiseras utan deraf uppstod endast den olägenhet att alla fullmäktige i riksgäldskontoret komme att afträda från sina platser och vi komme då ur askan i elden, ty vid en helt och hållet ny uppsättning af fullmäktige i detta verk, :skulle lång tid åtgå innan de nyvalda inhemtat den specialkännedom som för beklädandet af denna befattning är nödig. : Sköldberg tackade för den välvilliga åsigt, som fort sig gällande i denna fråga inom ståndet. al. framhöll huru den allmänna meningen för längesedan uttalat sig för att vi borde i låneväg söka den engelska marknaden. Svensen klandrade med skärpa fullmäktiges åtgöranden att öfverlemna åt en endå af dem att i ett så vigtigt ärende affärda en skrifvelse, hvilken haft ett afgörände inflytande på ärendets utgång, hvarjeinte tal. framställde anmärkningar mot fullmäktiges förfarande i afseende å expeditionssättet. De svårigheter som möta då man första gån gen försöker erhålla lån på en ort äro icke obetydliga. Man har talat om ränteförlust och skilnaden på pris i obligationerna, men man bör icke förglömma att vid denna tid alla obligationer såväl i Tyskland som England fölle i pris. Det gjorda utbytet af obligationer hade derföre misslyckats ; visserligen hade vi fått obligationer med samma valuta, men att en ränteförlust uppkommit vore obestridligt. Talaren fästade dock uppmärksamhet på att fullmäktige i denna sak handlat enligt sin bästa öfvertygelse. Det klandrade brefvet hade väl icke heller varit formenligt, hvarföre talaren också underkastade sig det utlåtande utskottet föreslagit. Forsbäck anmärkte, att i stället för fixa papper hade fullmäktige bort tillbyta sig optionspapper. Var åtgörandet välment så måste man Rn andra sidan erkänna att det var hufvudöst. Medin: För att fullgöra hvad riksgäldsfullmäktige i denna fråga fått sig uppdraget fordras mer sakkännedom än någon ledamot af detta stånd eger. Obligationsutbytet vore visserligen klandervärdt; men å en annan sida måste man erkänna att det skett under den lifligaste förhoppning att det skille lända staten till fördel. Talaren ville för sin del upplysa att han, då ifrågavarande ärende förevarit hos fullmäktige varit borta på grund åferhållen permission, hvarI före han hvarken i öfverläggningarne eller beslutet tägit del. . Carl Ifvarsson ansåg den ifrågavarande händelsen som en fingervisning åt ständerna att vid upptagande af lån icke gifva riksgäldsfullmäktige allt för fria händer, liksom den äfven lärde fullmäktige att ej för framtiden öfverlåta så vigtiga ärend-n ät en enda Kan insigter och förmåga. Talaren yrkade föröfrigt bifall till utlåtandet och sedan Forsbäck afstått från sitt yrkande att fullmäktige skulle för sina åtgöranden I denna fråga nekas decharge, men förbehållit sig att vidare få yttra sig, då dechargebetänkandet i sin helhet förekomme, blef utskottets utlåtandex efter gjord proposition, af ståndet godkändt. Då utskottets utlåtande angående den af handelshuset Schröder komp. framställda godtgörelse med 3750 sterling föredrogs, begärde Sköldberg ordet samt upplyste att genom en nyligen ankommen skrifvelse hade nämnde hus nu frångått berörda fordringsanspråk. Ständet lät frågan, vid denha upplysning; förfalla. Då 6:e punkten, innefattande decharge för riksgäldskontorets styrelse: och förvaltning förekom, yrkade Svante Bergström full decharge, men detta bestreds af Erik Ersson, som anmärkte det inkonseqventa uti att nu meddela oinskränkt dechärge, efter det att flera fullmäktiges åtgärder blifvit skarpt klandrade. Utskottets utlåtande, som föröfrigt tillstyrker full decharge, men i afseende å nu omförmälda åtgärder föreslår att decharge icke måtte fullJ mäktige förvägras, blef af ståndet antaget och alla öfriga i detta utlåtande gjorda hemställanden vunno ståndets bifall.. Vidare föredrogs och bifölls utan diskussion ekonomiutskottets afstyrkande betänkanden n:r 37 och 38, i anledning af motioner angående inseendet öfver rikets högre landtbruksinstitut, förvaltningen af desamma c.. och angående återinförandet af tullstämpling å varor, som från utrikes ort inkomma. Slutligen blef samma utskotts betänkande n:r 39 föredraget. Utskottet har deruti, med anledning af hrr Ridderstads och Svensens, motioner om utvidgandet af qvinnans medborgerliga rättigheter, föreslagit att rikets ständer måtte i underdånig skrifvelse till K. M:t anmäla, att de för sin del anse befordringsrätt till tjenster och befattningar, hvartill qvinna kan pröfvas lämplig, böra henne tillkomma, då. hon dertill visar sig ega erforderliga kunskaper, samt att fördenskul rättighet bör medgifvås qvinnå att vid de högre elementarläroverken undergå s. k, afgångsexamen samt vid rikets universiteter deltaga i undervisningen och aflägga examina inom de verldsliga fakulteterna, äfvensom att K. M:t täcktes vidtaga de åtgärder, som för genomförandet af en sådan förändring finnas erforderliga, Svensen erhöll först ordet och hembar utskottet sin tacksamhet för att det så väl behjert de vigtiga frågor, som hans motion afsett. Tål. upplyste äfven, att enligt nyligen: honom tillhandakomna upplysningar från Statistiska centralbyrån, hade vid 1855 års slut antalet qvinnor, som fyllt 15 år, öfverstigit antalet af män som nått 21 års ålder, med 283,578; men vi samma beräkning i samma åldersklasser gjord 1860, ha-e antalet qvinnor med 328,173 öfvergått antalet mankön, hvaraf det synes som om antalet qvinnor vore i stigande i förhållande till männerna, och det blefve derföre ännu mera nödvändigt att söka bereda qvinnan utvägar till bergning. i Johan Beraström, Erik Ersson och Rosenberg ansågo det icke vara fullt riktigt att föreslå, det qvinnan skulle, ega rätt att taga examina, innan man föranstaltat om att hon finge åtnjuta undervisning. Dessutom vore det icke båtande för sedligheten om qvinnan inhemtade underyisning vid samma läroverk som mannen. Östman, Jonas Andersson, Medin Nils: Petters: son, Hörnfeldt,, Uhr och Per Nilsson talade för bifall tillutskottets förslag, och detsamma blef äfven, efter framstäld proposition, afståndet antaget. Ståndet åtskildes kl. ?4 1 e. m, den tid, som förflutit sedan början af 1862 63