Aftonbladet – 3 februari 1866, sida 2

AO SF PP TAR IR Det medlersta Sverges Jernvägssystem. Sedan nu gstatsutskottets riksgäldsafdelning förehaft frågan om nordvesira stambanans sträckning förekommer dernäst behandlingen af den mängd mer eller mindre motiverade anspråk på statens biträde, som enskilda motionärer väckt för jernväars anläggande snart sagdt öfver hela verge. : Redan vid riksdagens början. föreföllo oss dessa motioner föga välbetänkta, då de ifrågasatta banorna blott kunde åstadkommas genom fortsatt skuldsättning, hvarmed vi nu tydligen måste upphöra åtminstone. någon tid, med hänsyn till kunjunkrturerna i utlandet. :.-Dem kongl... jernvägspropositionen förklarar ock derför med skäl de tinanciella förbållandena i allmänhet icke göra rådligt att för den närmaste tiden upplåna alltför betydliga summör: samt föreslår derför att vid denna riksdag endast nordvestra stambanan bör beslutas.och medel anslås till dess: snara fullbordande: Både vid förra riksdagen och denna nuvä: rande har regeringen i sina. jernvägspropositioner tillräckligt ådagalagt vigten. af att skyndsamt åstadkomma en jernvägsförbint delse mellan. de förenade rikenas HKufvudstäder och de fördelar, som deraf stå att vinna icke blott i militäriskt afseende samt för underlättande af varu-utbylet mellan de båda rikena, utan ock. för ett kraf: tigt befrämjande af de unionella-.förhållandenas utveckling. Då man dertill på norsk sida redan med stor kostnad fullbordat sin andel af nordvestra banan, ansågo. vi, det således otänkbart att partiintrigerna skulle börja att slitas äfven om det obetydliga anslag regeringen härtill begärt. vidinnevarande riksdag; men: Gefle-Dalabanans vänner och gynnare hafvå aldrig skytt medel när dessa kunnat gagna deras syften; Detta parti vill nu vinna så många som möjligt af de öfriga genom att anslå mindre summor till banors, påbörjande på åtskilliga håll, för att derigenom förmå staten att taga -på hand i afseende -på deras fullbordande sä snart man riktigt kommer åt att lösa på pungen. Inom Upland har man ej på länge uttalat sig rörande jernvägarnes sträckning inom provinsen förrän i fredags, då i Upsalw efter länets husbållningssällskaps årssemmankomst, frågan afhandledes om Stockholm? Upsalabanans fortsättning, hvarvid: blott en talare uppträdde till: försvar. för -sträckningen öfver Sala, men de öfriga ansågo ätt. denna fortsättning borde ske raka vägen från Upsala öfver Tierp och Söderfors till GefleDalabanan i närheten af Jädrans station, måhända med en, mindre böjning äl.Penne, mora gruffält, ifall en nogrann trafikutredning visade sådant fördelaktigt för banan och-oren. Deremot ansåg man tanken på Salabanan böra öfvergifvas såsom utan, allt. agn såväl för det allmänna som för pro-: vinsen. Dennas likasom. det allmännas be-: iof af lättade förbindelser fordrade icke )lott en bana rakt från Stockholm öfver. Jpsala till:Jädrans;station, derifrån den må-X ända snart .0og komme att fortsättas vidare ippåt Norrland, utan äfven för, hela den ydliga, sädesoch folkrika delen en bana rån Stockholm öfver Enköping till Weterås. För Salabanan talade professor Sundevall emt för Tierp-Dannemorabanan : direktör Vestman och geschwornern Beronius. . Löjtant Sandeberg visade genom jemförelser jalabanans underlägsenhet och vädan af dess ntagande samt vigten af väl lagda. banor enom bergslagerna. Öfverste Sundmark och pejoren baron Norlin ådagalade att södra Jpiand ej har minsta gagn af någon annan! ana än den öfver Stäket. å Det erinrades att mellersta. Sverges. eller gentligare Uplands, Westmanlands och Da-. arnes förnämste rikedom vore, jemte jordruket, dess outtömliga malmfält. Perlan land dessa med afseende på :malmens bekaffenhet vore Dannemorafälten, men: med fseende på de alldeles omätliga tillgängarne (orbergs, Bispbergs och isynnerhet Gräs: esbergsfälten. Sedan genom förändringarne bergslagstiftningen bruksrörelsen får uteckla sig allt friare samt till följd af den anska handelstraktaten vårt jern kommer tt finna en lättare afsättning på Frankrike, åste grufbrytning och jernhandtering tillga i hög grad, blott man genom nödiga ommunikationsanstalter möjhggör transporn af dessa tunga, varor från brytningstält. Afven de ädlaste jernmalmer tåla. ej ng transport på axel till 8-å 10 öre pr ntnermil, men på jernväg har man redan stort börjat frakta till 1 öre pr centnermil. ;rnvägarne måste således läggas intill malmIten eller åtminstone i närbeten af dem, att man utan stor kostnad kan .gå dit ed kortare bibanor. Detta vore vilret för deras tiligodogörande, emedan sko: n i grufvornas grannskap ej räcker till r deras nedsmältning, ty sedan kostar malen i Södermanland, Österoch Westertland, Småland, det inre af Dalarne samt Norrland ej mer än nu med 4—5. mils rsling efter hästar. I England börjar man dan inse nödvändigheten af Bessemersker på de mera trafikerade vägarne, hvilka sigter öppnas ej härigenom: för Sverges nbandtering? Men en ökad jeroproduktion förutsatte adt behof af lifsmedel för de derpå fata bergslagerna, hvilkas konsumtionsföriga i öfrigt ökas genom Jättade transporaf deras malm, kol, tackjern och stängn; ty såsom det nu går, stannar största ensten på landsvägarne, och detta vore ilet hvarföre vår jernhandtering ej för