Aftonbladet – 1 februari 1866, sida 3

karne der kunna hatva sim utkomst. Utländningar borde ej insläppas, för att här praktisera. Denna åsigt torde man anse pratektionistisk, illiberal; men om tal. vore öfvertygad, att de danske läkarne stode öfver våra egna i skicklighet och att deras inflyttning hit skulle höja läkares vetenskapen, så skulle han gifva sitt bifall till förslaget. Tal. visste dock, att de svenska lä karne i allmänhet ej stode efter de danska, några specialister i den danska hufvudstaden un dantagna; men specialister ha också vi. I Norge funnes ej öfverflöd på läkare och derför behötde man ej befara någon farlig konkurrens från detta håll. Hvad kunskäapsprofven beträffade, så vore det omöjligt att bestämma någon eqvivalent i det hänseendet och detta gällde ätven hvad veterinärläkare och apotekare beträffade. Tal. fann ordet m. fl.? för obestämdt; man borde ha utsatt: tandläkarens, fältskäremästarens och barnmorskans. Med denna förändring och med uteslutande af Danmark? ville tal. gifva sitt bifall till punkten. Grefve Björnstjerna beklagade, att protektionistiska satser vunnit insteg till och med på det vetenskapliga fältet. Det var verkligen oväntadt, att från en så ansedd vetenskapsman som hr Huss få höra talas om bekymmer för de svenska läkarnes utkomst. Aro våra svenska läkare öfverlägsna de danska, så få ju de sednare ingen praktik, men äro de skickligare så få de praktik: derpå förlorar visserligen den svenska läkaren, men den svenska medborgaren vinner, och det är ju detta som är hufvudsaken. Skulle vi bli, invecklade i ett krig, så skulle landet komma att lida kännbar brist på läkare; vända vi oss då till Danmark finge vi antagligen ej några. Den läkare. som är medlem af utskottet har förklarat, att de danska läkarne stode öfver våra i åtskilliga brancher, i andra våra öfver dem — en omvexling vore således till stor nytta. Hr Huss hade påyrkat inflickandet af de nämnda kategorierna, mer. detta ansäg tal. ej nyttigt; man kunde ju glömma bort någon kategori, och det hade hr Huss sjelf gjort, han hade bortglömt klockarexamen t. ex., kanske andra examina också. Utskottets ?m. fl.. vore derföre vida bättre. Hvad veterinärvetenskapen angår, så står den vida högre i Danmark än hos oss och i Norge; vi och norrmännen kunde således draga stor nytta af danska veterinärers öfverlägsna skicklighet. Yrkade bifall till punkten oförändrad. Hr Tornerhjelm yttrade sin förvåning öfver att hr Huss nu yttrat sådana åsigter, då han på ett skandinaviskt möte uppträdt varmt för ett närmande de begge skandinaviska länderna emellan. Läkaren må vara dansk, norman eller svensk — man vänder sig till den skickligaste. I Skåne äro flera danska läkare bosatte. och de äro mycket anlitade. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr R. Cederström yrkade afslag å punkten, då ståndet med så betydande moajoritet gifvit sina åsigter tillkänna i andra punkten. Vi äro lika soda vänner med Danmark för det; men ur poitisk synpunkt vore det godt att iakttaga en viss varsamhet. Lägger man vigt på ordet med flera?, så kunde detta inkilas efter barnmorskan?. Hr von Ehrenheim ansåg det förnämsta hindret för bifall ligga i omöjligheten för de tre länderna att kunna uppställa sina kompetensvilkor så, att de bli lika — Tal. ville ej biträda förslaget på andra vilkor än de af hr Huss föreslagna. Diskussionen förklarades slutad, och då meningarne voro delade skreds till votering, hvarigenom med 47 röster hr Huss ändringsförslag antogs mot 23, som voro för utskottets förslag. Hr von Ehrenheim föreslog att medstånden skulle inbjudas deltaga i beslutet. Framställningen begärdes på bordet. Hr Vult von Steyern reserverade sig mot beslutet i andra punkten, hr von Krcemer mot besluten i andra och fjerde punkterna. Ståndet åtskildes närmare kl. half 11 e. m. Bergareståndet. (Kl. 6 e. m.) Statsutskottets bet. n:r 22, litt. B fortsattes från förmiddagen samt bifölls, på yrkande af hr Björck, utan votering, sedan hr Heykenschöld återtagit sitt, amendement. Härefter bifölls statsutskottets bet. n:r 22, med utlåtande angående beräkning af statsverkets inkomster, utan diskussion, samt n:r 31 om användande af åtskilliga danaarf. Detta sednare betänkande framkallade en kort diskussion öfver frågan om öfverlemnandet till Dala socken af ett danaarf till bildande af fond för fattiga skolbarn, Hr Wern ansåg olämpligt att till olika ändamål för everldliga tider bilda dylika små fasta fonder, hvilkas förvaltning blott förorsakar onödigt besvär. Hr Staaff hade aldrig förr hört någon påstå det vara skadligt att inrätta fonder till välgörande ändamål, men ville dock att summan utan vilkor lemnades till. kommunen. Hr Henschen instämde med hr Staaff och ansåg en sådan liten grundplåt god, ty då händer alltid lättare att den ökas af välgörande menniskor. Hr Bovin ansåg ej staten värdigt att vidare vinna på dylika småsaker, utan att den borde afsäga sig alla anspråk på danaarf. Hr Witt förmenade äfven små kommuner böra hafva den rätt, som redan blifvit tillerkänd de större, samt tillstyrkte derför att alla af utskottet medgifna öfverlåtelser skulle bifallas. Hr Hierta delade afdelningens åsigt att danaarf ej böra utgå direkt till kommunen, utan alltid tillhöra representationen att rättvist fördela, samt instämde för öfrigt med hr Wern om olämpligheten af små fonder. Hr Heykenschöld ansåg det orätt för staten att på ett eller annat sätt lindra sådana de enskildas utgifter, hvilka i alla fall alltid skolat utgå, samt yrkade afslag. Hr Wern yrkade bifall till utskottets betänkande med borttagande af vilkoret deri samt betviflade de goda följderna afatt öka dylika grundplåtar, då han ansåg det för hvarje fall bäst om testator sjelf tillser sin kommuns behof. Ville i detta fall att beloppet lemnas fritt till kommunen att bestämma öfver. En annan motionär hade ifrågasatt att det skulle anslås till skolbyggnad, och det vore angelägnare att först bygga skolan samt sedan i andra rummet tänka på skolbarnen. Hr Vougt ville ej ge presenter, utan yrkade danaarfs afstående till kommunerna såsom regel samt förordade bifall till utskottets betänkande. Hr Widell trodde kommunen hellre ta emot danaarfvet med vilkor än at! gå miste derom, samt att det var ett kärt besvär för Dala socken att bokföra detsamma och lätta sina fattiga barns skolgång. Yrkade bifall. då eljest frågan faller såsom redan afslagen i två stånd. Hr Björck instämde med hr Widell. Hrr Loven och Berggren yrkade bifall. Hr Henschen påpekade den större solidaritet, som alltid naturligen måste ega rum mellan den enskilde och sin kommun än mellan honom och staten, hvilket förhållande naturligen leder till danaarfvens öfverlåtande åt kommunen, samt bad alla dem, som önskade förslagets framgång, att, likhet med bondeståndet, bifalla förslaget, hvari flera instämde. Såsom prof på huru olika man kan se penningfrågor anmärkte han huru en föregående talare både på föroch eftermiddagen varit mycket angelägen, då det gällt att tillskansa rika brukspatroner stora summor, men att det nu låter på helt annat vis, när frågan endast är om små belopp åt fattiga. Slutligen företogs ekonomiutskottets betänkan de n:r 36 medgifvande norrmäns och danskars samt utländningars rätt atti Sverge idka handel, handtverk och andra yrken, hvilket föranledde en längre diskussion. Hr Waldenströn insåg ej hvarföre danskar böra åtnjuta företräde framför andra utländningar samt kan icke dela utskottets åsigt i att danKr Sn en lögn mtsgan ILL os md