Aftonbladet – 31 januari 1866, sida 3

på upp igen för att kläda mig till middaen.? Ja, jag stannar mycket gerna här?, svarade Molly. ?Ah, pi har tagit arbete med er; som en riktigt snäll flicka; sade mrs Hamley. Jag syr icke mycket. Jag är så ofta allena och då har man jieke mycken lust att sy. Båda mina gossar äro i Cambridge och squiren ir ute nästan hela dagen. Jag har säledes föga annat sällskap än böcker och jag läser också mycket, Läser ni gerna?? Det beror på hvad slags böcker jag kan få, sade Molly. Jag är rädd att jag icke sätter stort värde på hvad pappa kallar allvarlig läsning.? Men: ni tycker om poesil? sade mrs Hamley hastigt. Jag var alldeles viss derpå. er ni läst mrs Hemans sista poem? Skall jag läsa det högt för er?7 Och hon började läsa. Molly var ej så upptagen af att åhöra henne; att hon ju ej kunde se sig litet omkring: Möbleringen var alldeles som i hennes rum, lika gammalmodig, lika putsad och ordnad, och dess främmande: utseende gaf hela rummet en pittoresk treflig anstrykning. På väggarne hängde några porträttet i blyerts; Molly intog att ett af dem föreställde mrs Hamley sjelf i-hela hennes ungdom och skönhet, småningom blef hon intresserad af läsninsen, lade bort sitt arbete och lyssnade till rerserna på ett sätt som alldeles var efter rs Hamleys sinne. Efter slutad läsning ittryckte Molly sin beundran öfver det vackra tycket. ?Jag-tror jag får lof att läsa några af )sbornes verser för er, sade mrs Hamley, men det måste vara under tysthetslöfte, örstås. Jag tycker alt han skrifver nästan ika så bra som mrs Hemans.? (Forts.)