Aftonbladet – 31 januari 1866, sida 2

Var det så? Men om det nu var er biljett från mrs Hamley — hvarför skull jog ej få se den? Jag har just undrat on du ej hade något i sinnet allt sedan der dagen — i torsdags var det ju? Du ha nn omkring här så tyst och hemlighets ull som en riktig konspiratör. Säg mig — och nu närmsde hon sig och såg upp på honom med bedjande blickar — säg mig. hvarföre fick jag icke se det der brefve och hvarföre skall jag så bastigt fara til Hamley?4 Har du ieke lust dertill? Ville du hellre stanna hemma?? gade han hastigt. Om hon svarat ja på den sista frågan, skulle han visst blifvit mera glad än ledsen, ehuru han derigenom blifvit kastad tillbaka bland de blindskär hen ville undgå; men hav började ångra att han beslutit skiljas frå henne, äfven för denna korta tid. Hon svarade emellertid strax: ?Jag vet icke — jag tror nog att jag gerna far dit, när jag fått tänka litet mera derpå. Det kom ju så oförberedt att jag ej hunnit besinna mig huruvida jag skall tycka: om det eller icke. Jag lemmar dig naturligtvis icke gerna. Hvarför skall jag fara dit, pappa?? wTre gamla damer sitta just nu och tänka på dig; den ena har en s ända i sin hand och spinner en tråd, men nu har det slagit sig en knut på den tråden och hon vet ej hur hon skall få bort den. Hennes syster står bredvid med en stor sax i handen, färdig, såsom alltid, att klippa af trå den vid minsta ojemnhet derpå, men den tredje, som är den kloltete af dem alla, söker upplösa knuten, 0e1 get är bon som sagt att du skall fara till Mlemley. De andra hafva blifvit öfvertygade att hon har