Aftonbladet – 30 januari 1866, sida 3

Article Image
— Trichinförskräcketsen. Under denna öf verskrift meddelar tidningen Kalmar följande af en väl känd signatur till tidningen insönd uppsats: Man kan väl knappt tänka sig någon allmän angeligenher så rent af opraktiskt behandlad, som frågan om trichinerna — en ganska vigtig fråga, enär den ur vår matredning hotar att utstryka ett af våra vanligaste födoämnen. Man har nemligen gjort allt för att uppjaga fantasien; men nästan ingenting för att, om möjligt, förebygga trichinsjukan i Sverge. Man har till och med ej brytt sig om att taga reda på huruvida ej tillagningen af fläskrätter hos oss är en helt annan än 1 Tyskland. Svenskarne äro icke gourmander, som vilja äta rå eller halfrå mat. 1 Tyskland har bildningen? gatt längre; men derpä synes man ej vilja fästa uppmärksamheten. I Sverge förtäres fläsk vanligen kokadt eller stekt och trichinerna skulle vara riktigt trollska om de, mot alla lagar, som i öfrigt gälla för den organiska naturen, tålde 100 eller 200 graders hetta utan att dö. Vidare låter man i Sverge fläsk, som skall rökas och ätas spicket, ligga sex veckor eller två mänader i god saluiake — och under denna tid förstöras trichinerna. Vidare begagnas här vanligen varmrökning, som äfven dödar trichmerna. Resultatet blir: att man i Sverge, endast ledd af vårt mindre utbildade smaksinne, tillagar fläsket på ett sätt, som i de allra flesta fall förebygger all fara. Almansachan innehåller en läsvärd artikel i ämnet. Den är endast möjligen något för läng och läses således ej af alla och fastnar trögare i minn et. Den innehåller dock att väl kokadt — eller väl stekt — eller väl genomsaltadt och varmrökt fläsk icke är farligt. Den mikroskopiska undersökningen kan ej ha värde annorstädes än der någon trichinbyrå finnes — en förmån, som, af naturliga skäl, icke kan tillfalla landsbygdea. Våra landtbrukare, som sjeltve uppföda svin till egen förbrukning, kunna verkligen icke skicka sina fläskbitar 3 eller 10 mil till staden för att besigtigas och stämplas, utan äro hemfallna åt eländet. Dessutom kan lätteligen händå atv man ihandel kan få fläsk med falsk stämpel och då försvinner all garanti. Af allt detta torde man finna att alla de åtgärder man här vidtagit på det hela äro oprak tiska, liksom, i betraktande af att man i Sverge icke äter rått fläsk — man ej behöfver just lägga synnerlig vigt uppå att man förtär rå fläckpölsa i Hadersleben. Intet enda sjukdomsfall af trichiner har hittills afhörts i Sverge, fastän man på många trichinbyråer upptäckt detta parasitdjur i fläsket efter slagtade svinkreatur. Man kan således taga för afgjordt, att trichinhaltigt fläsk mångenstädes blitvit förtärdt; men tillagadt på svensktma-: når — väl kokadt — väl stekt eller starkt saltadt eller varmrökt. I stället för att skrika den ena öfver den andra om trichinsjukans alla fasor, synes det vara bäst att vi lemna trichinerna i sitt värde och helt enkelt koka eller steka vårt matfläsk, samt lugna oss med den fromma tron att kokade och stekta trichiner lika litet lefva upp igen, som man nägonsin hört att syltade svinfötter begynt sprattla 1 magen. Tyskarne äro ett allt för lärdt folk att beqväma sig till att begagna någon enkel åtgärd till farans afvärjande. Om de få fortgå, så blir troligen några särskilda professioner inrättade för svinslagt —några professorer i fläskoekomanien med hofråds titel och en bundt ordnar på bröstet utnämnda och beprisade för de tjenster de gjort mensklighetens sak; men låtom oss tro, att vi svenskar taga trichinerna en smula klokare och så tillaga vår fläskmat, att vi, som goda skandinaver, kunna låta das Grosse Vaterland äta ihjäl sig på sin halfråa Schweinebraten och råa fläskpölsa. NOEN

30 januari 1866, sida 3

Thumbnail