Aftonbladet – 30 januari 1866, sida 3

med en myra, utan med en tjern. Botten va nemligen ingalunda fast, utan ytterst lös, oc blef allt djupare, ju längre man vågade sig inåt De flesta andra skulle vid denna upptäckt låti modet falla: men så gjorde ingalunda Nordblom Han indelade tjernen — äfven den sanka delen — uti ordentiga tegar, åtskilda genom tätt gräfd: diken, utmed hvilkas kanter han nedslog rade af lodräta pålar. Innanför dessa lade han hori zontelt långa och grofva stänger. Sedermer: nedhöggos en mängd större och mindre trän grannskapet af tjernen, hvilka jemte uppbrutn: stubbar nedfördes uti den lösa dyn, hvarest d fingo ligga och hvila uti tre år, för att sjunk: och växa fast uti marken. Derefter företogs de dryga arbetet, att ditföra dyjord och tufvor ifrår de högre belägna ställena vid sidan och inuti äfvensom bättre jord ifrån aflägsnare håll, hvil. ket allt tillsamman säkerligen gick till flera tu sen kälklass. Allt detta uträttades med hand arbete utan tillhjelp af en enda dragare. Han har emellertid sett sin möda belömad; ty då författaren till dessa rader sistlidne sommar besökte stället, fann han alla tegarna besådda med hafre, som då stod uti sin herrligaste växt, medån dikena emellan dem fortfarande voro så djupa, att det äfven med tillbjelp af en lång stör var omöjligt att nå botten. Denna myrodling har en vidd af halftannat tunnland; men det finnes äfven en annan, som är omkring ett halft tunniand, hvilken, på samma sätt bearbetad, är färdig till såning instundande vår. Härtill kan läggas, att han tätt vid sitt boningshus invid fyren har en trädgård, åstadkommen genom ditförande af jord vintertiden ifrån skogsmyrorna. Vid besöket derstädes stodo vinbärsoch krusbärsbuskar i blomning. Anläggningen af ett potatesland samt af en så kallad park med löfträd, gräsmattor och bersåer vilja vi blott i förbigående omtala. Afven i andra riktningar spörjer man denne fyrmästares verksamhet. Så har han, för att emot hafvets stormar skydda ett af honom invid stranden anlagdt badhus, i hafvet uppfört en oregelbunden stendamm af ganska ansenliga dimensioner samt byggt stenmurar omkring sina särskilda odlingar; sammanbundit dem med väsar och broar 0. 8, Vv. Dessa odlingsoch försköningsföretag komma att framstå såsom så mycket förtjenstfullare, om man tager i betraktande, att den man, som utört dem, är sextio år gammal och således snart 10g kan falla ifrån och hans arfvingar ej kunna å något nådår, eller ens ett fardagsår, utan gevast efter hans död måste afträda stället åt eferträdaren, samt det dessutom är högst osäkert, m de kunna erhålla ens den minsta ersättning ör Nordbloms på dess förbättrande nedlagda fantliga arbete och mödor. ——