Aftonbladet – 30 januari 1866, sida 2

illika innehöll någon upplysning om orsaken warföre detta sednare meddelande blifvit så änge fördröjdt, är utskottet icke i tillfälle att ipplysa, enär, af bolagets skrifvelser, endast len först erhållna funnits bland handlingarne utt tillgå. Af hvad nu blifrit anfördt torde emelertid det omdöme vara berättigadt, att kommissionsanbuden i allmänhet icke blifvit med behörig sppmävksamhet behandlade, men fra nför allt att let anbud, som gjordes af den här ofvan omförmälda franska, mycket ansedda kreditanstalten, och som alternativt afsåg lånets fixa öfvertaande till större belopp än som sedermera af de slutlige långifvarne fast öfvertogs, bort hafva blifvit med mera omsorg observeradt. Med avmäjan härom, har likväl ufskottet ansett sig böra hemställa, att hvad sålunda till anmärkning förekommit icke må till någon åtärd föranleda. Vi anmärka att de här ofvan med särskild stil utmärkta orden äro af oss kursiverade. Slutligen berörer utskottet en post af 3750 f, som Schröder komp. påfört riksgäldskontoret för obligationer å 250,000 , dem kontoret skulle öfvertaga till en fast kurs af I procent. Då likväl follmäktige bestridt denna post och skriftvexlingen derom ännu pågår, anser utskottet frågan för närvarande ej böra blifva föremål för granskning. Ut skottet upptager icke heller nu till bedömande de förberedande åtgärderna för ytterligare medels upptagande sedan blott !a af 1864 års lån erhållits. Med afseende åter å de mot fullmäktiges förfarande i afseende å det temporära länets upptagande, framställda anmärkningar hemstaller utskottet, att desamma, såsom nöj aktigt förklarade, måtte få förfalla. Frågan om kontorets lämplighet att hand hafva statens låneangelägenheter, säger sig utskottet skola upptaga i sammanhang med behandlingen af 1 detta ämne väckta mo tioner. I sitt slutliga yttrande om dechargen säge utskottet, sedan det tillstyrkt decharge fö öfriga åtgärder, och efter att ha hänvisa till sina fällda omdömen rörande lånetrans aktionerna, att då likväl dessa åtgörande icke synas vara af beskaffenhet att böra till an svar föranleda, hemställer utskottet, att jemvä för nu sednast omförmälda åtgärder decharg icke måtte fullmäktige förvägras?. Denna indirekta dåcharge skulle sålede blifva, om betänkandet godkännes, enda på följden för fullmäktiges förfarande och de upprättelse derför som det allmänna skull vinna.