Aftonbladet – 30 januari 1866, sida 2

Molly måste gå genom mina händer. Seså, lilla gå.en, bort med dig nu! 4Pappa, jag skall nog tvinga dig att tela om hvem som är min korrespondent. Det få vi se sedan.4 Hon gick litet motvilligt vppför trapporna tillbaka till miss Eyre, som ävnu var bennes degliga sällskap, om också ej längre hennes lärarinna. Doktorn gick in i matsalen, stängde dörren och bröt brefvet. Det var ett lågande kärleksbref från mr Coxe, som förklarade sig ur stånd att se henne dag för dag utan att tela med henne om den kärlek hon ingifvit honom, en 4evig kärlek4, som han sade. Mr Gibson småskrattade då ban läste detta. Ville hon icke; skänka honom en vänlig blick? Ville hon ej något litet tänka på den, hvars tanke aldrig lemnade henne 0. . v., hvartill kommo de vildaste artigheter rörande hennes skönhet. Hon var liljehvit, icke blek; hennes ögon voro stjernor, kärleksgroparne i hennes kind märken af Cupidos finger etc. etc. Mr Gibson läste brefvet ända till slut och började eftertänka dess innehåll. Hvem skulle trott att han var så poetisk? Men, det är sannt, det står .en -Shakspear på bokhyllan i arbetsrummet; jag skall taza ort den och sätta dit en Johnsons Dictionary i stället. En tröst har jag dock i vissheten om hennes fullkomliga oskuld — okunnighet borde jag säga, ty det är lätt att se att detta är jörsta bekännelsen om hans kärlek, som han säger sjelf. Men det är ju förfärligt att redan få besvär med dylika grillfängerier! Hon är ju bara sjutton år, nej, hon är icke s,utton år förrän i Juli, icke på sex veckor än. Sexton och trefjerdedels år! Kors, hon är ju bara en barnunge. Det är sannt — stackars Jeanie var icke ens så gammal och dock huru högt