Aftonbladet – 30 januari 1866, sida 2

nöjligen skule vilja försöka odlingen ar etta grässlag. — Stockholms skarpskytteförening, som i norgon har sitt årsmöte, företager dervid ill afgörande ett förslag till ny stadga, vilken i flera icke ovigtiga delar afviker rån den nu gällande. Den bemärkta plats 5tockkolmskåren till följd af sin talrikhet ntager bland de frivilliga skarpskytteöreningarne i landet, föranleder oss att här korthet redogöra för anledningen till och indamålet med den reform, som nu är i råga att genomföra. Någon tid före sednaste årsmöte hade till öreningens styrelse inkommit särskilda förlag till ändringar af stadgan, hufvudsaklisen i hvad den rörde styrelsens sammansättning. Styrelsen, som under de sista åren itgjorts af öfverbefälhafvaren, de ordinarie kompanicheferna (för närvarande 17) och sex af röreningen samfäldt valda ledamöter, fann sig dock icke kunna tillstyrka de då väckta förslagen. Styrelsen fästade dock på samma gång föreningens uppmärksamhet på, att den gamla stadgan, författad under de första dagarne af föreningens tillvaro, innan ännu någon erfarenhet vunnits om huru förhållandena skulle gestalta sig i praktiken, numera i flera delar måste anses bristfällig, och det föreslogs derföre, att åt den blifvande nya styrelsen måtte uppdragas att nedsätta en komite för att, med ledning af vunnen erfarenhet och med hänsyn till den utveckling föreningen numera ernått, uppgöra förslag till en ny stadga, hvilken borde, sedan den blifvit af styrelsen och delegerade af föreningen granskad, till afgörande framläggas vid näst blifvande årsmöte. Denna framställning bifölls och styrelsen utsåg kort derefter till medlemmar i den beslutna komiten: kommendören Egerström, majoren grefve Adlersparre, samt hrr Blanche, Tökgren, Almström Meijerberg, Frestadius J:r och J. E. Söderstedt. Vid up; görandet af det förslag dessa komiterade framlagt, ha de utgått från den hufvudgrundsatsen, att de för skarpskytteföreningen erforderliga bestämmelser och föreskrifter burde fördelas i två hufvudgrupper. Den första af dessa, angifvande förevingens ändamål och karakter samt grunderna för dess organisation i militäriskt och administrativt häseende, skulle utgöra föreningens Stadga, dess egentliga grundlag. Den andra gruppen, innehållande närmare föreskrifter om sättet och ordningen för tillämpning af de i stadgan upptagna bestämmelser, skulle utgöra och benämnas föreningens Ordningsreglor, hvilka, såsom varande af jemförelsevis mindre vigt, skulle kunna, då anledning dertill förekommer, ändras med något mindre omgångar än sjelfva stadgan. Då emellertid Ordningsreglorna, såsom beroende af de grunder, som i stadgan fastställas, kunde uppgöras först sedan föreningen fattat sitt beslut om denna, framlade komiterade till en början endast ett förslag till stadga, innehållande bland annat föreskrifter om tiden för framläggande sedermera af förslag till ordnings reglor och sättet för deras antagande. Sedan styrelsen underkastat förslaget en förberedande granskning och några modifikationer deri blifvit gjorda, öfverlemnades detsamma till skärskådande af delegerade af föreningen, utsed.a kompanivis, en för hvar fem:onde man af kompaniernas numerär enligt sednaste rapport. Delegerades arbete erfordrade flera längvariga sammanträden, vid hvilka förslagets särskilda delar underkastades en grundlig och allsidig granskning, hvilken föranledde åiskilliga, dock i allmänhet mindre väsendtliga ändringar i detsamme. Oaktadt under dessa förhandlingar olika åsigter med mycken hflighet förfäktades, vanns dock slutligen, i de flesta fall, nästan fullständig enighet. Det var blott i två punkter, som meningarne visade sig mera delade. Det var dels i fråga derom, huruvida bataljonen eller kompaniet borde blifva organisationsenheten, dels i fråga om styrelsens sammansättning. Organisationsenheten i nu gällande stadga är i sjelfva verket korporalskapet, men under föreningens utveckling har det faktiskt blifvit kompaniet. Komiterade ha byggt sitt förslag på detta genom naturlig utveckling uppkomna förhållande. I sammanhang dermed har komiten äfven föreslagit, att Ihvarje kompani må fortfarande hafva sin lrepresentant i styrelsen, dock med den förändriog, att kompanichefen icke vidare må på grund af denna sin befattning vara medlem af styrelsen; uten att hvarje kompani genom val utser en ledamot i densamma, kommande den dessutom att, utom öfverbefälhafvaren, bestå af sex Isemfäldt valda medlemmar. Dessa förslag I gillades af majoriteten bland delegerade, men en stark minoritet hade emellertid påyrkat, dels atten fast bataljonsorganisation, med valda bataljonschefer, skulle utses, dels latt styrelsen ekulle annorlunda sammansät-Jtas, så att den komme att bestå afettmindre antal ledamöter. Isynnerhet i förstnämnde punkt höll minoriteten strängt på sin åsigt, och då för förslagets framgång erfordras en majoritet af tre fjerdedelar af de vid årsmötet värvarandes röster, fann sig styrelsen föranlåten, då förslaget till henne återkom, att söka finna en utväg att förmedla de olika åsigterna. Styrelsen föreslog derföre, att bataljon, hvars samtliga kompanier sådant önska, eger utse bataljonschef för lednivgen af bataljonens militära öfningar. Detta förslag, som icke rubbar grundtanken i komitåns arbete, lemnar de afdelningar, som sjelfva vilja en fastare bataljonsorganisation, tillfälle att få denna önskan uppfylld, utan att något dylikt sår 2 sam tvång Håläoseg de afdelnincvar. hvilka ss mö on ff OROAR