Aftonbladet – 29 januari 1866, sida 3

?, vexlar, hvilket sedan sista riksdagen var I tillämpadt, klandrades icke af någon enc 1) talare, och det torde nog blifva händelse: -latt, när det en gång blir beslutet att land 1 ränteri: rnas medel få insättas å uppoc afskrifningsräkning uti de enskilda bar kerna och ett sådant beslut vunnit tillämr I ning, så skola alla finna äfven den sake ganska naturlig. De, som nu motsatte si I till och med en utredning af denna fråge underrättades af hr Tornerhjelm att d I kunde afslå för tillfället men attfrågan no, går ändå?, och han får sannolikt rätt. Det har blifvit framkastodt i en anna tidning att ändamålet skulle kunna vinna om lendtränterierna hade i riksbanken räk ning, som sköttes genom att till de en skilda bankerna sälja anvisningar och ge nom att af de enskilda bankerna köpa post remissvexlar.. Behöfver väl ett sådant för slag vederläggas. Är det ej uppenbart at det vållade mera tidspillan och korrespon dens än som vore förenlig med en eftersträf vad lättnad. Drogos ej alla tillfälligtvisle diga pengar förr än behöfligt från orterne och äfven sådana som under en sednare pe riod skulle från samme landtränteri utbeta las? Detta förslag visar blott att den tid ningen ej ännu hunnit till kännedom, om skilnaden emellan nyttan af en bank på af. stånd och en bank I närheten. Carey säger att ?om banken ej är så närbelägen som brödboden, gör den ej full nytta? Så i sig sjelf enkel denna fråga är, för anledde den mer än en talare att i likhej med professor Ribbing anse den innefatta ?en förpligtelse för staten att taga bankerne under armarne?. Om någon anledning skulle finnas att anse staten stå i något slags ansvar för de enskilda bankerna, så bör den snarare sökas uti den omständigheten ati konungens befallnipgshafvande äro kontrollanter öfver bankerna, än uti den tillfällighet att de möjligen kunna blifva räkningshafvare. Man uppgaf väl icke på hvilken rättsgrund en dylik förpligtelse skulle fota sig, icke heller kunde man förebrå bankerna att hafva vägrat eller icke gittat upp. fylla: sina förbindelser. Man saknoade ailt skäl till de många obe.ogade insinuationer som uttalades i denna syfthing. Den be: kanta händelsen med Skänes bank år: 1857 gör ingen ändring i det sanningsenliga och högst tillfredsställande förhållande att det svenska bankväsendet hvilar på så solida grunder att ingen som haft penningar på bankräkning deraf kommit i förlägenhet eller derpå gjort förlust. Det kan dock icke skada att medan 1857 års händelser ännu äro i friskt omiäne erinre om beskaffenheten af det temporåra biträde som lemnades i kånes enskilda bank ?till stort gagn för allmänna rörelsen, Händelsen var i all sin enkelhet, att hr finansministern störde lugnet i statskontoret och förmådde detta embetsverk att till riksgäldskontoret inbetala något eller några års öfverskotter som i alla fall borde dit ingå. Af dessa medelerhölls ill förmån för Skånes enskilda bank ett län stort 500,000 rår emot hos riksgäldskontoret inlemnad pant bestående af 600-000 rår uti skånska hypoteksföreningens uppsägbara ob igationer: Ena hvar som begriper farorna af n utbruten kris kan ej annat än prisa hr inaneministerns lugna. oc bestämda upprädande, men en hvar som har något det sllra ringaste omdöme bör jemväl kunna nse och erkänna att det biträde som gafs från det allmänna icke var törknippadt med någon risk för gifvaren att förlorå ett öre vå försträckningeh; som inom kort tid blef itergulden. Detta är det faktum af hvilket nan velat göra snart sagdt ett permänent beiof af understöd från statens sida åt de enskilda bankerna. Man glömmer att staten ipplänade: vid samma tid-12 millioner rår ör att gifva lånunderstöd åt dem som lilit af krisen men verkligen egde tillgångar; nan glömmer att genom en tillfällig lånjörsträckning till en bank gjorde man kanvända möjligt för samma bank att låta röelsen fortgå utan något skarpt afbrott, hvars öljder kunnat blifva fur orten kännbara, ifven om banken, genom attförfara utan all konsideration mot sina kuider, lyckats reda ig sjelf. Om de enskilda bankerna lyckas att framsent bevara sitt anseende så som under de ramfarna 35 åren, så skola de, som en lag skrifva historien om vårt lands ekononiska utveckling, erkänna att de enskilda bankerna dertill på det kraftigaste medverset. I afseende på det kommande kan man cke annat än uttala sina förhoppningar, nen i afseende på:det framfarna. förtjenar let att antecknas att friherre Gripenstedt nu vitsördade ?den ordentlighet, såmvetsgrannret och återhållsamhet som utmärkt våra enskilda banker?, Uti detta erkännande kola bankstyrelserna uten tvifvel finna den raftigeste maning, att till allmänna rörelens gagn och bästa sträfva för svenska vankväsendets utveckling utan att tega antöt af småsinnets afundsamma utgjutelser. NORGE. Dagen efter det konungen på Kristiania eater bivistat representationen af lustspelet