Aftonbladet – 29 januari 1866, sida 3

I lrierna ej kunde vid behof genast utfå sina medel. Yrkade derföre afslag. Statsrådet frih. Gripenstedt, förklarade, att han alltid sökt att strängt upprätthålla den grundsatsen, att ingen sammanblandning bör ega rum mellan statens och de enskilda bankernas affärer, och att tillämpandet af denna grundsats visat sig hafva god verkan genom den försigtighet I vid allärernas bedrifvande, hvartill den uppmanat de enskilda bankerna. Men han kunde ej neka, att under tidens lopp anspråk gjort sig gällande, hvilka kunde komma att leda till en modifikation i den der stränga skilnaden. Redan genom förra riksdagens beslut om postremissvexlarne inträdde. en sorts sammanblandning. Faktiskt hade ock stundom en sådan egt rum, derigenom att de enskilda bankernas sedlar nåfon gång mottagits i uppbörden. . Slutligen rade staten vid ett kritiskt tillfälle vidtagit en åtgärd för att hjelpa de enskilda bankerna, hvilken åtgärd han trodde hafva ledt till gagn. Han ville ej härmed säga, att de ifrågavarande anspråken vore af den vigt, att de nödgade till ett frångående af den nämnda grundsatsen, men nödigt vore, att ett sådant ämne grundligt utreddes, och utan att tillkännagifva någon åsigt i sjelfva hufvudsaken, ville han derför blott tillkännagifva, att han icke ville motsätta sig en sådan utredning. Grefve Mörner, yrkade afslag. Grefve Liljenerante: Det anförda exemplet om postremissvexlarne besannade ordspråket, att om man blott lemnar fingerspetsen, så blir snart hela handen annammad. Att åter ingå på en utredning vore att på förhand tillkännagifva att man, önskade, att den måtte leda till ett sådant resultat, som åsyftades i motionen, och just derför borde man afslå betänkandet. Vid derefter anställd votering förkastades betänkandet med 98 röster mot 28. Ståndet åtskildes strax efter kl. 4 e. m. Bergareståndet. Vi afsluta i dåg redogörelsen för lördagens plenum: Vid föredragning af statsutskottets betänkande n:r 28, angående väckta motioner om förändringar i instruktionen för rikets ständers revisorer, uppstod en längre diskussion. Hr Ljungberg förklarade att han, vid en riksdag, då utskotten syntes anse vigtiga frågor vara alltför stofa och mindre vigtiga alltför små att upptaga, icke kunnat förvänta att den af honom väckta motion skulle röna framgång. Han beklagade emellertid att statsutskottet grundat sitt afslag derå på upplysningar, som vore oriktiga, hvarpå flera exempel anfördes, och erinrade om nödvändigheten att åstadkomma större ordning och fullständighet i redogörelseverket samt inlägga större tydlighet och bestämdhet i föreskrifterna för statsrevisionen, om denna skulle kunna behörigen fylla sitt vigtiga kall. Anförde en mängd exempel från de tvenne sednaste revisionerna, samt visade huru bristande redogörelser samt de omvägar, som för upplysningars erhållande nu måste iakttagas, förlamade revisionens verksamhet och beröfvade densamma möjligheten att göra allt det gagn, som hon vore afsedd att åstadkomma. Då tvenne stånd redan bifallit betänkandet, ville talaren likväl endast hemställa att detsamma måtte läggas till handlingarne. Hr Staaff genmälde att, om hr Ljungberg i sin motion lemnat alla de upplysningar, som han nu meddelat, torde, väl utskottet ha kommit till annat resultat, men att, då icke de bland utskottets ledamöter, som varit revisorer. hade sig de brister bekanta, som hr L. anmärkt, man icke kunde begära att utskottet skulle tillstyrka en skrifvelse. derom till KR. M:t. Yrkade bifall. Hr Carlsson; som deltagit i en statsrevision, ansåg utskottet hafva alltför lösligt behandlat motionen, hvilken varit af behofvet väl påkallad. Isynnerhet ville talaren tillstyrka bifall till mo! tionens andra moment, emedan det yore en onödig. och tidsödande omväg att anlita justitieministern hvarje gång en upplysning från något verk erfordrades. Hr Berggren ansåg att statsrevisionen hade tillräckligt af upplysningar och makt. samt hyste betänkligheter. mot .den uppfattning, att revisionen skulle, ega allestädes granska förvaltningen. t. ex. inom Järoverken. Sedan motionären m. fl. talare derpå replikerat hvarandra, yttrade hr Björck, att hr Ljungberg otvifvelaktigt hade rätt deruti, att de verk och korporationer, hvilkas förvaltning vore underkastad statsrevisionens granskning, borde derför mera allmänt och fullständigt redogöra, än nu vore fallet. Utskottet hade tydligen äfven misstagil sig, då i betänkandet påstås, att upplysningar om regeringens åtgärder icke. kunde erhållas, utan genom statsrådernas uppkallande, hvilket uppenbarligen hvarken vore af motionären. afsedt. eller kunde erfordras. Likväl hyste han någon tvekan om lämpligheten att medgitva revisionen en oinskränkt rättighet att omedelbart infordra upplysningar:från embetsverken; och ehuru. han medgaf att instruktionen för revisorerna vore i behof af vissa förtydliganden samt att utskottet orätt uppfattat hv E:s motion, såsom åsyftande en utsträckning i revisionens befogenhet, ansåge han likväl att man, i betraktande af nödvändigheten att, vid snart instundande riksmöte, i allt fall närmare reglera statsrevisionens vigtiga förrättningar, börde för närvarande låta bero vid utskottets beslut. Uppå derom fråmställd proposition blef derefter betänkandet i denna del bifallet. Utan diskussion bifölls vidare samma utskotts hemslällån angående Hörnfeldts motion om vissa andra förändringar i instruktionen för rikets ständers revisorer; hvarefter ståndet åtskildes. Till redaktionen af Aftonbladet. Med anledning af en i Aftonbladet efter Ny? Kristianstadsbladet reproducerad uppgift derom; att poststationsföreståndaren i Hästveda skal vägra att för innevarande år mottaga prenume