Aftonbladet – 29 januari 1866, sida 3

UaLELe j SYD-AMERIKA. Från Valparaiso telegraferas den 9 dennes: Blokaden fortfar. Chilenserne ha borttagit I manskapet på ett spanskt proviantfartyg, I Prados styrelse i Peru har hitiills förblitvit Joantastad. RIKSDAGEN. LÖRDAGENS PLENA. Ridderskapet och Adel. (KI. 10 f. m.) Efter protokollsjustering och remitterandet till utskott af de sedan förra plenum på bordet hvilande k. propositioner och skrifvelser föredrogs statsutskottets utlåtande n:r 21, med anledning af 1863—64 årens revisorers berättelse öfver verkställd granskning af statsverkets m.fl. fonders förvaltning. På förslag af hr v. France ken beslöts vid 3, att utskottets hemställan — det frågan om nedsättning i öfverkontrollörers och kontrollörers för bränvinstillverkningen arvoden måtte få bero vid den behandling frågan genom annat utskotts åtgärd kunde å — ej skulle till. någon åtgärd föranleda. — I 2 föreslår utskottet — med anledning af revisorernas anmärkning rörande det höga priset å stolar i Svea -hofrätts sessionssal — att ständerna måtte i skrifvelse anhålla hos K. M., att anbefalla vederbörande att för framtiden iakttaga all möjlig gparsamhet med expensmedlen; vid denna uppstod en längre diskussion. Hr v. Francken ansåg att då man ville besvära K. M. med : en skrifvelse så borde föremålet för densamma vara af större vigt än som blefve händelsen om utskottets förslag antoges. FrihJ. Liljenerantz fann att då revisorerna haft fog för sin anmärkning så borde också ständerna kunna gilla hvad utskottet till följd deraf föreslagit. r OIL Fåhreus instämde med hr v. Francken. Hr E. W. Nordenfelt föreslog att man med godkännande af syftningen skulle förklara att anmärkningen ej måtte föranleda till någon åtgärd. Frih. af Ugglas instämde också med hr v. Francken och ogillade skrifvelsen. Grefve F. C. von Rosen slöt sig till hr Nordenfelts förslag. och till detta öfvergick slutligen också frih. Liljenerantzs. Vid framställd proposition voro jaoch nej-ropen delade; så att votering begärdes och utföll denna med 72 röster för afslag å utskottets förslag och 31 för bifall till hr Nordenfelts yrkande. I 25 föreslår utskottet en: hemställan, dylik med den ofvan omförmälda, med anledning af skånska hofrättens för högt beräknade antal exemplar af för sig behöfliga Posttidningar m. m. En längre diskussion föreföll äfven nu om utskottets förslag. Hr S. W. von Francken och frih. C. J. Ahlströmer yrkade afslag, samt att anmärkningen ej måtte föranleda till någon åtgärd. Frih. Liljen-rants, hr Huss och grefve F.C. von Rosen yrkade bifall; hr von Francken och frih. C. J. Ahlströmer yrkade deremot att anmärkningen ej måtte leda till någon åtgärd, hvilket också blef ståndets beslut. Statsutskottets utlåtande n:r 26 i fråga om utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel bifölle till alla delar, utom i fråga om 15 punkten, mom. b., som afstyrker bifall för närvarande till K. M:ts framställning om uppförande af ett nytt kronohäkte -i .någon af städerna Sundsvall eller Hudiksvall. A detta moment yrkades afslag af hr :O. von Knorring, som, i enlighet med hr Staaffs i utskottet afgifna reservation, yrkade, att rikets ständer måtte, i sammanhang med det för Långholmens kronohäktes utvidgning beviljade anslag, anvisa ett ytterligare betopp af 58,000 rdr att under år 1867 utgå för uppförande af nytt kronohäkte i någondera af städerna Hudiksvall eller Sundsvall. Häri understöddes tal. af grefve A. Posse, hrr W. Stråle och G. W. von Franeken, justitiestatsministern frih. De Geer, hr Anckarsvärd och frih. af Ugglas, hvilken åsigt också vid votering segrade med 98 röster mot 67, hvilka delade den åsigt, som förfäktades af frih. Klinckowström och grefve C. G. D. Mörner, eller att saken mycket väl kunde anstå ännu ett år och att: utskottets framställning derför borde antagas. Derefter föredrogs ekonomiutskottets betänkände n:r 35, hvart utskottet, med anledning af en-af hr Bennich väckt motion, hemställer, att rikets ständer i underd. skrifvelse till K. M:t måtte anhålla, det K. M:t täcktes taga i öfvervägande, öm icke de statens medel, som för närvarande ingå till och förvaras i landtränterierna, kunde genom :insättning i bankerna göras fruktbärande och för-allmänna rörelsen tillgängliga, samt, i händelse en sådan anordning skulle befinnas lämplig, i nåder låta utarbeta samt tilll. riksdagen öfverlemna förslag till bestämmelser, — såväl i fråga om förändrad organisation afl länsstyrelsernas kassaförvaltning, som i andra hänseenden, — hvilka för ändamålet pröfvas: nödiga. ; En längre diskussion uppstod härom. Frih. A. L. Rappe ansåg, att den räntevinst, som derigenom skulle tillskyndas stäten, i skulle blifva betydlig, men väl för de enskilda ban ; . kerna; att den föreslagna åtgärden blott skulle leda till att en del af riksbankens rörelse öfverflyttades på de enskilda bankerna, och att det vore vådligt att inblanda statsverket med de enskilda bankerna, hvilka staten till följd deraf under en möjligen inträffande kris skulle nödgas taga under armarne och hvilka af denna j. utsigt skulle frestas att i allmänna rörelsen utkasta mera sedlar och sedan ej kunna honorera sina förbindelser. Yrkade afslag. — Hr B. J. S. Lagerbjelke yrkade skriftligen att betänkandet måtte afslås. — Hr E. W. Nordenfelt hade för 10 år sedan varit af samma åsigt som motionären, men vid 1857 års kris, då de enskilda bankerna voro starkt hotade, korn han till en alldeles motsatt åsigt. Då landtränteriernas medel måste insättas på uppoch afskrifningsräkning, blefve statens räntevinst för liten för att uppväga risken. Om någon bank stoppade, skulle den allmänna villervallan ökas ännu mera deraf, att äfven statens medel voro bundna der städes, och det blefve då nästan en förbindelse för staten att taga banken eller bankerna under armarne, och en sådan förbindelse borde staten ej åtaga sig. Yrkade afslag. — Grefve Liljencerantz yttrade sig i samma syftning. — Grefve R. De la Gardie talade om de stora summor, som genom det nu rådande systemet undandragas den allmänna rörelsen, och kunde icke inse de vådor, som skulle blifva en följd af medlens insättande i de enskilda bankerna. — Hr P. von Ehrenheim yttrade sig i samma syftning och bestred, att staten genom medlens insättande i de enskilda bankerna skulle komma att ådraga sig några vidsträcktare förbindelser än nu,.ty om någon fara för de enskilda bankerna skulle uppstå, får staten i alla fall öfverväga, om ej dess mellankomst vore af nöden; Någon fara för bankerna vore dessutom ej sannolik, ty de hafva hittills äfven i kritiska tider visat sig kunna uppfylla sina förbindelsr. Yrkade bifall. — Hr A. Sandströmer förklarade, att haniredan vid förra riksdagen i fråga om postremissvexlarna uttalat sig mot hvarje sammanblandning af statens och de enskilda bankernas affärer och att han fortfarande hyllade samma åsigt, hvadan han yrkade afslag. — Hr R. Tornerhjelm, yrkade bifall till betänkandet. -Hr 4: Bennich, försvarade sin motion, ansåg räntevinsten för staten ingalunda vara hufvudsaken; utan medlens utsläppande i allmänna rörelsen. -Staten iklädde sig icke något ansvar för de enskilda bankerna derigenom, att medlen i dem insattes. Allmänhetens säkerhet i förhållande till dessa banker skulle befrämjas, genom att de blefve statens och ej blott enskildes gäldenärer. Yrkade bifall. Grefve A. Posse, yrkade bifall a fra PER ALTER Nr — te