ske derpå, att han ej fått så god uppfostran som han bort hafva. Hans far, squire Roger, hade blifvit kuggad? vid Oxford och hade i envis stolthet nekat att ånyo försöka sin lycka. Ja, ännu mera, han hade svurit en dyr ed, som män svuro på den tiden, att ingen af hans blifvande arf vingar någonsi. skulle lära känna ett universitet genom att blifva medlem deraf. Han hade blott en son, den nuvarande egearen af Hamley, Stephen Hamley, som blifvit uppostrad, enligt sin fars önskun, i en liten skola på landet, hvarefter han, såatt säga, släpptes lös på godset ecm arftagare dertill. Denaa uppfostran skadade hocom dock ej så mycket som mean skulle tro. Hans kunskaper :cero ofullkomliga och i många afseenden var han verkligen ckunnig, men han visste sjelf att mycket felades honom och var ledsen deröfver. I sällskapslif: et var han osäker och tafett, hvar för han drog sig derutur e2å mycket han kunde, och han var envis, häftig och despolisk mot sin närmaste omgifn Der emot var han ädelmodig och pålitlig, hederligheten sjelf persorifierad. Han bhade så mycken naturlig skarpsinnighet att hans ord alltid vöro värda att lyssna till, ehuru det väl kurde hända 21t han ibland förvånade fina åhörare med att uppställa fullkomligt falska premisser, som han emellertid ansåg alldeles ovedersägliga, -ch derpå bygga ett helt bevisningssystem: men premissernas riktighet en gång gifven, kunde ingen med mera klokhet och skarpsinne framställa de argumenter, som stödde sig derpå. Han hade gilt sig med en vacker London-flicka. Det var en af dessa förunderliga förbindelser, som ingen kan begripa huru de ens komma till stånd. Emellertid voro squiren och hans fju myc