stone Park, och ingen i Hollingford visste den tid då icke Hamleys boit på Hamley. SAnda secan heptarkien?, sade presten. Nej?, sade miss Browning, ?jag har hört att det fanns Hamleys af Hamley före romarnes infall i England.4 Presten ämnade artigt jaka härtill, då mrs Goodenough framsiällde en ännu djerfvare åsigt: Jag har alltid hör:?, sade hon, att här funnits Haml!eys af Hamley före hedningarnes tid.? Mr Ashton bugade sig och ssde: Möjligt, mycket möjligt, min fru.? Mea han sade detta så artigt att mrs Gocdenough triumferande såg sig omkring, sem om hon velat säga: Kyrkan sjelf bekräftar mina ord — ho vill nu betvifla dem? Familjen Hamley var i alla full säkerligen en cemmal slägt, om också ej uräldrig. Hamleys hade ej på flera århundraden ökat sin egendoms område: men de hade bibehållit hvad de de och ej sålt ett tunnland of sin jord minst huudrade år. Men de j spekulerande slägt. köpt eller sålt med j heller försökt några i jordbruket. De hade intet kapiislinägon bank och ej heller, hvad m visst bättre passet deras karakter, näora gamla sirumpskaft fyllda med guidpenning Deras lefnadssätt var enkelt och mera likt bönders än he Den nuvarande squiren hade också bibehållit mera af sina förfäders vanor från adertonde seklet, än eljest var brukligt bland squirer på landet. Dit Jåg en v het i hans lugna konservatism, som tillförsäkrade honom en utomordentlig aktning af ella, både höga och låga, och han kunde hafva umgåtts med de förnämsta hus i trakten, om han så velat. Men han var likgiltig för umsängeslifvets behag, och detta berodde kan