Aftonbladet – 25 januari 1866, sida 3

Götgatan 1 32 är. Sedermera öppnade han -Jegen bod i ofvannämnde egendom, som hans fader inköpt samt tänkt öfverflytta på sonen, ehuru I denna transaktion ej ännu försiggått, då olyckan inträffade. Egendomen hade varit brandförsäkrad i Stockholms brandstodsbolag för 10,060 rdr, men förliden höst hade brandförs ringen blifvit öfverflyttad till ett engelskt assuransbolag och brandförsäkringssumman höjd till 16.000 rdr. Tillspord om det i egendomen intecknade belopp, hade Höglund uppgifter, som stredo mot de af hans far, vid förhör med denne i poliskammaren, lemnade. Fadren, hvilkens namn lär A. Höglund, har äfven varit misstänkt för I delaktighet i mordbrandsanläggningen samt derför tilltalad i polisen. Efter ett med honom der hållet förhör afvek han, såsom bekant, den j4 Januari från hemmet, utan att han sedermera låtit sig afhöra. Det upplystes, att man gjort efterspaningar för att anträfla honom, och då man äfven misstänkt att han möjligen tagit sig af daga, har draggning verkställts både i Stadserhållit någon upplysning om hans öde. Innan han från hemmet bortgick, hade han skrifvit ett I bref till sonen, hvari han erkände sig vara mordbrandsanstiftaren. Detta bref tillställdes fängelsedirektören, som öfverlemnade det till polismärhvarje meddelande härom, så att denne ej hade någon aning om fadrens försvinnande, förrän I häromdagen, då han fick kännedom derom, inställd å rådhusrättens andra afdelning i anledning deraf att han blifvit af sina fordringsegare försatt i konkurstillstånd. Varulager och lösegendom voro försäkrade för 11.900 rår. Föröfrigt upplyste Höglund, att han gift sig kort före eldsvådan eller den 5 December, samt att hans moder, som före jul begifvit Isig till Skånella, för att helsa på der boende anförvandter, fortfarande vistats på landet, då branden timade. Hvad denna ahgår, utbröt elden, såsom man vet, på tre ställen samtidigt, deis å en höskulle öfver ett stall, som i gården förhyrdes af åkaren Mattsson, dels i ett vedlider på gården, hvarest en mäpvgd sönderspintad ved blitvit antänd, och slutligen anträffades eld anlagd i Höglunds varumagasin, som var låst. Nyckeln härtill åter hängde, enligt Höglunds uppgift, i hans bod på en der befintlig messingskrok. Den tilltalade förnekade fortfarande, under det med honom hållna förhör i går, anklagelsen, och hans uppgilter om hans tillgöranden före och efter branen stodo i hufvudsaklig ötverensstämmelse med hvad han förut i poliskammaren berättat. Sju personer hördes, hvilka visserligen intygade, att såväl den äldre som yngre Höglund visat föga nit vid eldens dämpande å gården, utan hufvudsakligen tänkt på bergningen af sin lösegendom i boningsrummen, men någon omständighet, tjenande att närmare utreda i hväd mån Höglund den yngre varit delaktigi eller haft vetskap om branden, förekom icke Han medgaf sjelf. att han ansåg elden föranledd af mordbrand, men sade sig ej veta hvilken som anstiftat den. Särdeles besynnerligt är förhållandet med anläggningen i det låsta magasinet, der elden antagligen anbringats ett par minuter, innan den upptäcktes. Då dörrarne till detta uppbrötos, anträffades derstädes en bleckpyts, half med tjära, hvari fanns sönderspäntad torrved nedstucken och antänd. Pytsen stod omedelbart under en på ett par bockar lagd tjärtunna. Hade elden här haft en aldrig så liten stund på sig, är klart, att den skulle antändt tjärtunnan, men nu varsnades elden så hastigt efter dess anläggande, att den ej ens hann från pytsen sprida sig till tjärtunnan. En af de hörda personerna, Höglunds bodbetjent, Bergqvist, berättade, att då familjen, i hvars sällskap han varit, omkring kl. 10 på af tonen kommit hem från Höglunds svärmoder, der de tillbragt aftonen, hade en hvar gått och lagt sig, sedan frun bäddat sängarne, och trodde sig Bergqvist kunna bestämdt intyga, att den yngre Höglund ej sedermera lemnat sängkammaren under natten, förrän han väcktes af de poliskonstaplar, hvilka först upptäckte faran och bultade på fönstren i huset med rop att elden var lös?. Bergqvist låg nemligen i salen utanför sängkammaren, der makarne Höglund hade sin sängplats, och Höglund den yngre måste för att komma ut på gården passera genom salen. Om Höglund den äldre deremot varit ute under natten kunde Bergqvist ej säga, ty han hade från sitt rum särskild utgång till gården epom köket, och behöfde således Kl passera sar en. I köket låg visserligen en bodgosse strax vid köksdörren, men denne sade sig den ifrågavarande aftonen ha varit trött och insomnat så hårdt, att han ej observerat om någon gått ut eller in genom köket. Den som bevisligen sist uppehållit sig å gården under natten var Mattssons dräng, G. Olsson, hvilken omkring kl. half 12 kommit hem med den häst, hvarmed han under dagen varit ute och kört. Han hade satt in hästen och drafit in droskan, dervid han begagnat lykta, hvars jus han ordentligt släckt. Efter förrättadt arbete härmed hade Olsson, som ej bodde i huset, gått sin väg, dervid han tilldragit, men ej stängt inkörsporten. Denna befanns dock, när elden yppades, och poliskonstaplarne bultade på, stängd, så att de med våld måste spränga upp densamma, hvaraf är uppenbart, att någon efter Olssons bortgång varit ute och tillåst porten. Olsson upplyste derjemte om en omständighet, som ökar misstanken mot Höglund den yngre. Då man ropade efter gårdens brandredskap, hade Höglund nedtagit 2 mindre handsprutor, som hängde i ett skjul på gården. Den ena, hvari ingen staf fanns, hade han kastat ut, förklarande att den ej dugde till något, och vidkommande den andra, hvaristaf fanns, hade Höglund, såsom Olsson påstod, med flit afbrutit denna, så att sprutan blef obrukbar. Höglund medgaf att stafven, som varit murken, gått sönder, han skulle sätta den i. sprutan, hvilket bestreds af Olsson, som påstod, att Höglund med flit brutit af densamma. Poliskommissarien Norrlin, som var tillstädes, anmärkte härvid, att trädet i stafven, hvilken han tillvaratagit, ej varit murket, utan tvärtom friskt, och upplysie derjemte, att stafven till den andra sprutan af honom anträffats liggande på golfvet i skjulet, förmodligen dit undankastad af Höglund, som såmedelst velat försvåra släckningen genom att undanhålla brandsprutorna. Slutligen tillspordes Höglund om orsaken till att hans far varit mantalsoch skattskrifven hos honom såsom dräng, förmälande Höglund till svar härå, att fadren sjelf önskat det, för att slippa betala så höga kontributioner. Något annat nytt eller anmärkningsvärdt företedde icke gårdagens ransakning, efter hvars slut Höglund återfördes i häkte. Målet uppsköts för flera personers inkallande och hörande till annan dag. — Återigen förre spegelfabrikören W. Caloander. Denne, hvarom vi för några dagar sedan hade att berätta huruledes han hos en instrumentmakare genom köp af ett piano helt lätteligen förmådde tillskansa sig 150 rår, har nu ånyo varit framme. Caloander hade nemligen i dag åtta dagar sedan infunnit sig hos en handlande på Djurgården och, under uppgift att han och en person som han haft med sig voro poliskonstaplar, narrat handlanden, på grund deraf att dennes tillståndsbevis att drifva sit yrke ej vore riktigt, att stänga sin salubod, hvarjemte Caloander förklarat sig emot erhållande af 2 rdr, dem han ock bekommit, men hvilka icke af honom sjelf, utan af hans följeslagare emottagits, icke vidare vilja bgifra saken. Den enfaldige handlanden, sedermera upplyst om bedrägeriet, instämde W. Caloander till poliskammaren; men då Caloander ändtligen i dag kom till dage nalada danna för anmetmalann nd gården och Hammarby sjö, utan alt man hittills . I staren, hvilken undanhållit den yngre Höglund : FF mem Am Lr 00 Am ÅA —-0 DH ed AA FR OLM AP DA OM