Aftonbladet – 25 januari 1866, sida 2

att leda den hederliga presten till de vildaste kätterska slutsatser, genom hans oupphörliga medgifvande att doktorns argumenter voro slläeles ovedersägliga? liksom de fakta han anförde voro ?högst besynnerliga, men ötver allt tvifvelP. Men mr Ashtons Jledsnad, då han på en gång insåg i hvilket besynnerligt predikament han blifvit förd, häns verkliga samvetsqval öfver hans fordna medgifvanden, allt detta gjorde att mr Gibson mistade smaken för detta nöje och med bästa vilja i verlden vände om till de ?trettionio artiklarne?, såsom den enda möjligheten uit lugna den redlige prestens samvete. I alla andra ämnen kunde mr Gibson leda hozom hura långt som helst, men hans okunnighet i de flesta saker förhindrade hopom att blifva förskräckt öfver de slutsatser hvartill hans artighet förde honom. Han hade någon enskild förmögenhet och var ogift; han lefde derför ett beqvämt och sysslolöst ungkarlslif i sin församling, hvars behof han dock alltid var färdig att afbjelpa så långt hans tillgångar sträckte sig och äfven mången gång med uppoffring af egna vanor och beqvämligheter. Anse min börs som om ton vore er egen, GibsonX, brukade han e till doktorn. Jag kan så: litet med bålla tal för fattigt folk — jag är viss att jag gör mycket för litet i den vägen — men jag är färdig att ge er hvad ni begär för en hvar behöfvande. Mycken tack; jag kommer visst ofta nog och besvärar er; men om ni tillåter mig gifva ett råd, så skulle jag säga att ni ej borde försöka hålla tal i kojorna utan blott tala med deras invånare. (Forts. följer.)