Aftonbladet – 25 januari 1866, sida 2

nade ju hela verlden öfverallt hvar han var, men det var ett bevis på lady Cumnors verkliga tillgifvenhet för sin utmärkte son att hon tillät honom bjuda hvad hon kallade allt slags folk?, till Towers. Allt slags folk? ville nemligen säga personer som verkligen voro utmärkta för lärdom och förtjenster utan afseende på rang, och, det måste medgifvas, utan mycket afseende på det finare umgängessättet heller. Mr Hall, mr Gibsons företrädare hade alltid af grefvinnan blifvit mottagen med vänlig nedlåtenhet, men hon hade aldrig fallit på att hindra honom från att spisa, när han behöfde några förfriskningar hos hushållerskan, icke med hushållerskan, bien entendu. Den treflige, fetlagde, kloke dokorn, skulle till och med föredragit detta sednare alternativ framför att ?taga sig en bit? som han sade i mylords och myladys sällskep, ifall han nemligen fått välja, hvilket hon aldrig fick. Naturligtvis blef han formligen bjuden till middag, ifall någon storhet inom facket, som sir Astley, blef efterskickad för att yttra sig öfver familjens belsotillstånd, vid hvilka tillfällen mr Hall begrafde sin haka i rika verk af hvit, styfstärkt kammarduk, päåtog knäbyxor med stora bandrosor vid knäna, silkesstrumpor och skor med spännen, jemte hvarjehanda andra besvärliga och otrefliga saker tillbörande högtidsdrägten. Derpå begaf han sig hyrd halftäckare? från Cumnors Vapen ill Towers, tröstande sig öfver det obehag han nu uthärdade med tanken på huru väl det skulle ljuda i hans vanliga patienters iron, då han följande dag kunde säga: ?I går sade grefven just vid middagsboriet, eller Pgrefvinnan anmärkte också detta?, eller ?jag hörde med förundran i går då äg åt middag vid Towers? o. 8. v. Men