Aftonbladet – 24 januari 1866, sida 3

nom tunneln under Södermalm, kan väl, men äfven andra någorlunda, derefter bedöma det gigantiska uti ett sådant företag som Nilsby-tunneln, och då man seuvt att uti tunneln under Södermalm ännu återstår ofantligt mycket att göra innan den blir färdig, hvilket sakkunnig person för insändaren uppgifvit ej kan ske på kortare tid än ytterligare minst sex månader, så torde man äfven kunna inse, att om Nordvestra stambanan skulle missriktas in igenom detta Nilsbyberget, då skulle derigenom dess fullbordande fördröjas långt utöfver hvad rimligt är och hvad som är önskvärdt både i Sverge och Norge. Den der Ölme-bibanan, från Carlstads-linien till Filipstad, som fullt ersätter bergslagen nyttan af bibanan Norum—Filipstad, är en förfärlig nagel i ögat på Norums-intresset. Man påstår ideligen från den sidan, att en sådan aldrig kommer till stånd, och tit. Sjögren går så långt, det han påstår nu, att äfven om staten påkostade densamma, skulle hvarken jerneller trävarurörelsen i Wermland dermed vara tillräckligt betjenade. Hvad trävarurörelsen beträffar, så är insändarens tro på motsatsen så stark, att han är nästan derom säker, ty om banan skulle komma till Norum, som ej händer om en ÖOlme-bibana kan komma i fråga, så komme, af genom lokalförhållanden bestämda naturliga orsaker, icke en enda planka att föras på jernväg från de stora sågverken i närheten omkring Carlstad), på hyilka likväl årligen omkring 50,000 (säger femtiotusen) tolfter plank tillverkas, hvaremot denna värderika tillverkning med säkerhet ginge på ernväg till hafvet, då Nordvestra stambanan ommer till Carlstad, och just plank äfven troligen sommartiden, ty genom ioch ur-lastningar i fartyg kunna plank skadas och få s. k. ?wankant, hvilken fara minskas för hvarje besparad omlastning, en omständighet, för hvilken jern icke är blottställd. Insändaren är förvissad om att detta blir förhållandet med all planktillverkning vid sågverken långs Klarelfven. Hvad beträffar det stora Uddeholmska bolaget, som i alla händelser ej kan begagna hvarken Carlstadseller Norums-linierna annat än sommartiden då Klarelfven är öppen, så förhåller sig dermed, liksom med alla bruk och sågverk vid Klarelfven norr om Dejeforsfallet, sålunda, att deras både jern och trävaror måste lastas ur och i den 8. k. elfpråmen, vid Dejeforsen, en å två gånger innan de kunna läggas på jernvägen. Om banan. Norumsbanan nemligen, skulle dragas öfver Klarelfven söder om eller, såsom det i Wermland heter, nedom det stora, mycket omtalade Dejeforsfallet, hvaraf följden blir att antingen bangården lägges på vestra eller östra sidan om Klarelfven, si måste dessa effekter lastas ur pråmen ofvan om fallet, för avt på axel eller jernväg föras nedom detsamma, och der läggas på jernväg om bangården blir på vestra sidan elfven, eller ock lastas uti en annan pråm, för att sedan åter urlastas vid det land der bangården förlägges på östra sidan elfven, och der insändaren har anledning tro att den är ämnad att förläggas. Då, under sådant förhållande, uroch ilastning måste vid Dejeforsen ske med dessa effekter, i ena fallet en Lå ng, men i det andra, och det troligaste, två gånger, innan de kunna läggas på jernväg, så blir vinsten för bruken och sågverken vid Klarelfven, norr om Dejeforsen, ganska obetydlig, om ens någon, genom begagnandet af Norumslinien i stället för Carlstadslinien, enär sedan godset blifvit lagdt i pråm nedan om Dejeforsen, det ej behöfver urlastas förr än i Carlstad, och ytterligare i betraktande deraf att jernvägen blir mycket längre ifrån Dejeforsen till trakten af Gustafsvik, der båda alternativerna mötas, än från Carlstad och dit. Skulle man deremot nödvändigt vilja gå med godset till Christiania, då få nog de ifrågavarande verken ofvan om Dejeforsen kortare väg genom Norumsbänan än öfver Carlstad; men detta blir dock i alla afseenden en underordnad fråga, jemförd med de stora och vigtiga angelägenheter som böra uppmärksammas, då man har ett bestämma riktningen af en statens stambana. Lägger man då härtill, att om bruksoch sågverksintressena norr om Dejeforsen, utefter Klarelfven, ändtligen vilja komma genaste vägen från Dejefors till Christiania pr jernväg, så kunna de föranstalta om en smalspårig bibana från Dejeforsen eller Mons faktori till den rätta linien, som anknöte sig med den någonstädes i Kihls socken, hvarföre kostnaden ej torde betydligt öfverstiga den kanaloch slussanläggning vid Dejeforsen, som med mycket skäl varit ifråga, för att utan omlastning kunna transportera effekter ifrån bruken och sågverken norr om Dejeforsen ända fram till Carlstad. Hvad bergslagseffekterna beträffar, så beror det helt och hållet på deras egare om de ej vilja ha en Ölme-bibana, då de ej kunna vinna seger för Norums-linien.: Säkert är emellertid, hvilket hvar och en som tagit kännedom om saken kan inse, att för bergslagen åstadkommer bibanan Ölme-—Filipstad på södra linien lika stor nytta som bibanan Norum-—Filipstad på den norra. Till vestra Wermland, och Kristiania blir vägen på södra linien och Ölme-bibanan något längre än på den norra linien, men deremot blir den kortare till Göteborg än genom ömvägen till Norum, och således balanserar detta hvart annat, men lutar likväl icke obetydligt till förmån för södra linien, ty oaktadt allt det nyuppkomna talet om att göra Kristiania till en afsättningsort för Filipstads bergslag, så lärer väl nog när allt blir klappadt och klart, af många och naturliga orsaker, bergslagens afsättningsort hädanefter som hittills bli på det gamla Göteborg. Men skulle affärsförhållandena också framdeles så gestalta sig, att det blefve en stor fördel för bergslager att sända sina effekter till Kristiania, så måste det i sådant fall vara den största bagatell i verlden att godset finge gå ett par mil på jernväg mer eller mindre, hvarföre den saken icke bör hafva det ringaste inflytande på afgörandet af den stora principfrågan och hela saken, grundligt och opartiskt betraktad, reducerar sig derföre i afseende på bergslagen till en den största småsak, hvilkendera riktningen Nordvestra stambanan får, hvilket af förr tramhållna skäl dock icke är händelsen för Sverge och Wermland i sin helhet, ty, som många gånger bevisadt är, för dessa har södra linien ett företräde framför den norra af oberäkneligt värde, och detta så mycket mera, som den södra linien upprätthåller stambanans nytta både för persomaloch godstrafik, då den norra deremot, ensidigt, endast blefve af nytta för godstrafik, ty som hvar en den der vill, kan inse; för personaltrafik blir den norra linien af noll och intet värde. Om bergslagen, när en gång den södra linien kommer till stånd vill hellre bygga en smalspårig, många mil lång bibana från Filipstad till Frykerud, än en bredspårig till Ölme, och om de bruksegare, som ifra för Norumslinien, vilja hellre vara med om ett sådant företag, är det vida rimligare och naturligare att bygga åt sig enskildt en sådan ned till den södra, t. ex. vid Skattkärrs lastageplats, hvarifrån till Norum är ungefär 12 mil, så är det deras ensak, och derom hvarken kan eller bör någon hafva det ringaste att säga, så vidt ej den rysligt tillämnade nya jernväg landshöfdingen i den lika rysligt tillämnade nya residensstaden Filipstad, denna okända storhet, kan komma att lägga sig deremot. Det är emellertid fägnesamt erfara utaf tit. Sjögrens yttranden, att bergslagen ej blir bet när jernväen kommer att gå öfver Carlstad, då den (bergsagen) i förening med vissa bruksegare, enligt tit. SIögrena ord, skall rikta sina bemödanden få att åstadkomma en bibana: Filipstad—Fryerud. Filipstads bergslag har således trenne alternativer att förbinda sig med södra linien: 1:o den redan befintliga kommunikationsleden till Kristinehamn; 2:o Olme-bibanan, och 3:o det nu sednast uppgifna. att anse Nilsby tunneln och den dyrköpta öfvergången af Klarelfven, litet nedom Dejeforsfallet, som småsaker, och ) Forshaga, 1 mil på Klarelfven från Carlstad, RA NANM tälftaora Suli ftillwaorlknindg: Dar.