Aftonbladet – 23 januari 1866, sida 3

Stora äro de rörelser, som för närvarand på djupet genomgå folken och icke mins värt tolk. Vi erinra blott om de stora rö relser i kyrklig riktning, som väl icke läng kunna blifva för oss trär mande, och son bland annat skola hafva skilsmessan mellai kyrka och stat, utbrytningen af en under visningsminister ur det s. k. ecklesiastik departementet, skolans sanna emancipa tion från kyrkan till följd. Måste icke na tionen vara i tid betävkt uppå, att med samlade krafter möta och till en lycklig ut gång föra dessa rörelser? Måste icke all monopoliserande af vetenskapen, all isole ring, all förensling inom vetenskapens oc! skolans arbete ju förr desto hellre ersätta at det fria, nationella lif, som ensamt för mår skapa något verkligt lefvande och verk samt och helt I Något sädant har utan tvifvel re dan mer eller mindre klart uppgått fö mången, allt under detta försökande mec komiteer och kommissioner för ordnandet och ombildandet af vissa sidor inom det gamla mer i yttre än i inre afseende, mera for mahstiskt än lefvande ordnade systemet. Lifliga och varma äro de sträfvanden, som i fråga om allmän uppfostran och under visninv och mensklig bildnings utbredning i våra dagar och i vårt land gifva sig till. känna. Alla goda krafter, statsmakternas, kommunernas, associationernas, de enskildes äro i sjelfva verket satta i rörelse. — God viljä råder öfverallt hela samhället igenom. Klasser, yrken, kön, alla tillerkännas de rätt till gemenskap i det stora bildningsarfvets tillgodogörande. Intet slägte har väl så som vårt visat sig uppfordradt till allsidigt arbete för detta ändamål. Och får detta arbete fredligt fortgå i de nya inre förhållanden, som med den så lyckligt genomförda representationsförändringen öpp nat sig, så skall uten tvifvel de sednare årtiohdena nsf vårt århundrade blifva vittne till ett bildnipgsarbete, hvarom föregående tider svårligen haft en aning. Men för att icke alltför mycket krafter skola fruktlöst förspillas, på det ätt icke omvägarne må blifva allt för långa, — är samverkan oundgäng ligen nödvändig och likaledes uppställandet af ett bestämdt mål. Men för att detta skall kunna ske, måste nationen ordna dessa sina sträfvanden. Association måste bildas, fom samlar alla de goda krafterna i sin verksamhet. Möten måste hållas öfver hela landet för opinions bildande och utveckling äfven i dessa stora frågor. Men ledare för detta associationsarbete, för dessa möten mäste finras. Och dessa ledare ...skulle de icke i en sådan instituion som nu vår i Stockholm föreslagna iona sitt yppersta stöd? Och derför... hvad synes mera vigligt än att hela nationen med lif och värme omfattade det väckta örslaget och med rikligaste uppoffringar sökte bringa det till verkställighet! Det säller i sanving icke blott några föreläsvingar för Stiockholmsboer:a. Det gäller rela nationens utveckling. Någon herrliare uppfyllelse af de löften, som hvar och n väl stöllt till sig sjelf med anledning f den stora seger, som folkviljan i dessa lagar tillkämpat sig, skulle väl icke kunna änkas än den, att nationen isamband derned uppstode som en man fö: att göra den nre utvecklingen, — och cweri ingår den retenskapliga verksamhetens stärkande och rdnande i första rummet, — till en verkighet, göra den ordnad och kraftig i den iktning, fom allmän och sann mensklig örädliog föreskrifver. 0. E.