Aftonbladet – 23 januari 1866, sida 3

inom dem om Btockholm?... Vore det d icke skäl, att i tid betänka hvad göras bör för att icke alltför stor kraftförlust genon dylika strider måtte uppstå?... Hafva vi vä ett sådant öfverskott på krafter i detta fall att vi ohejdadt kunna öfverlåta oss åt dy lika strider? Se, hvilken anda utbildas irom universi teterna.... ropar man sedan länge å ena si dan... Se, hvilken ytlighet, hvilken ?jar gon?,... ropas å den andra. Vore det då ej tid, att man i stället för att öka miss förståndet, sökte att, med erkännande a sina brister, hvar på sitt håll ge nom fosterländsk samverkan få alla bristei fyllda? Ty, för att vara ärliga som sig bör, — nog har under tidernas längd, på grund af den vetenskapliga verksamhetens instängande inom universiteterna, mycker isoleringsanda derinom utbildat sig; och nog har inom Stockholm, i följd af från varon der af humanistisk vetenskaplig verk. sarchet, mycken löslighet utvecklats. Och finnes sålunda mycket att anmärka vid universiteternas verksambet eller rättare vid deras statuter, enligt hvilka denna verksam. het fortgår, så icke saknas å andra sidan väl anledning till hvarjehanda klagomål äfver verksamheten inom en och annan a! de Stockholmska institutionerna för vetenskap, konst o. 8. v. Men alla dessa avledningar till missnöje,... huru skulle de icke kunna småningom häfvas genom den föreslagna vetenskapliga inrättningens ordnande i Stockholm och genom de verkningar såväl inom Stockholm som på alla andra vetenskapliga institutioner inom landet, hvilka deraf blefve en följd !... Tänkom oss allteå Stockholm säsom medelpunkt för det vetenskapliga lifvet inom Sverge för den organiserande vetenskap liga verksamheten inom landet. Medelst enskilda sammanskott samt bidrag sf statsmedel upprättades sålunda den fria hög skola för de allmänmenskliga och för de medborgerliga vetenskaper, hvarom förslag utgått. De största förmågor landet i dessa vetepskaper eger drogessmåningom ovilkorligen dit, då man måste förutsätta, att nationen, när det gäller en sådan lifsfråga, icke skall neka att derför bekosta sådana medel, att de ifrågavarande platserna blifva äfven i detta fall lockande. De stora förmågor, som redan verka inom de flesta redan befintliga inrättningar för vetenskap, konst och industri 0. 8. v., de förmågor vidare, som utan tvifvel förefinnas för upprättandet af en juridisk skola, — denna må nu nybildas, eller genom flyttning från de gamla universiteterna åstadkommas, — hvilket mäktigt verksamt lärarekollegium? skulle icke alla dessa tillsammans bilda! Man skall kanske anse Korganisationt komma att saknas och i detta fall döma en sålunda d. v. 8. i en viss mening lösligt hopkommen, af sinsemellan fria inrättningar bestående institution icke kunna verka med den kraft, den sammanhållning, som t. ex. de gamla universiteterna med deras statuter och deras konsistorier? o. s. v. anses ega. Men härtill skulle kunna svaras, att friheten, i den mening som här afses, är ett vida kraftigare, mera lefvande och bättre organiserande element än alla statuter. Förhållandet är nemligen, att de vigtigaste bland de inom Stockholm redan befintliga jinrättningarne för vetenskap, konst och industri äro fria institutioner, grundade på enskildt initiativ eller af associationsandan, och vi torde ej bedraga oss, om vi anse att det friska lif, som inom de friaste bland dessa inrättningar råder, just beror på detta frihetens element. En dylik allmän-vetenskaplig och medborgerligt-yetenskaplig institution, gom den föreslagna — denna nu äfven grundad af associationsandan och med biirag anslagna af en folkvald representation — hvilket kraftigt lif skulle ej derinom kupna komma att råda! — Huru skulle de cke genomtränga hvarandra med denna frihetens, på allmän mensklig utveckling och örkofran ställda vetenskapliga anda! Huru ätt skulle icke den oberoende vetenskapsskademien i Stockholm kunna ordna sin verksarnhet i samband och harmoni med den öreelagna mh institutionen! Huru skulle cke, i förhållande till deovsamma, äfven den uridiska, den medicinska, den tekniska, len industriella skolan mottaga och gifva it! Skulle icke det organiska?, hvaröfver le gamla universiteterna varit så stolta, remträda i det nya stora universitetet med örnyad, föryngrad, mera lefvande sanning och kraft! Och så, alla de öfriga — och i första hand le begge öfriga stora skolorganismerna, den örsta skolan (den nuvarande folkskolan), den Indra (den så kallade elementarskolan), — ur skulle de icke från det stora universitetet öna lifvande organiserande ioverkan! Skulle cke den grundliga ombildning af dessa, som r ett af tidens djupast kända behof, bäst ch säkrast genom uppkomsten af ett dylikt mniversitet möjliggöras! Skulle icke det xamensväsende, det katekesväeende, hela let undervisningsväsende, som nu mera afser tudentexamen och den förta nattvardssängen än egentlig mensklig bildning, dergerom småningom närma sig och hinna (en ombildning, hvarefter alla längta, men vars möjlighet vu, så länge allt hvad skola eter, alltifrån småskolan ända upp till högkolan, lefver ett klämdt lif mellan kyrkan ch staten, synes så långt aflägse! Skulle cke på detta sätt eller på denna väg hela len allmänna undervisningens organisation fter de grunder, hvaröfver det sista århunIradet alltmer börjat komma till klarhet, ned större sannolikhet kunna verkställas än inder de förhållanden, hvari undervisningsäsendet utan allt egentligt inre sammanang nu fortsläpar sitt lif med dess alltjemt ortväxande och tröga och förtrögande fornalism ! Ofantligt blir visserligen det arbete och tora de uppoffringar, som detta omfattar:de tora organisationsverk. kommer att kräfva. den kan det väl undvikas? Mäste icke en lefrande enhet sökas för det allmänna bildningsväsendet? Skall väl den så rikt bildbara ationen kunna vinna den utveckling, hvarså hela dess styrka och dess tillväxt iinre ich yttre måtto beror, med mindre än att mm Ann AmmklnanndaA mv khildasan lerna Af LIA