Aftonbladet – 22 januari 1866, sida 3

sken ar Iorluster genom oiycKsnandelser eller brott mot eganderätten. Det är otvifvelaktigt att denna kassaförvaltningsmetod med hvarje dag skall mer och mer allmäntomfattas ochi hela hushillningen tillvägabringa den mest helsosamma reform. På en penning, som alltid är räntebärande och ändock när som helst disponibel, hushållas bättre än på den alldeles ofruktbara penningen i plånboken. Vore det icke för annat ändamål, än att föregå de enskilde med exempel af klok kassaförvaltning, borde statsverket visserligen eudast derföre skynda att öfvergå från sitt gamla, af dåvarande förhållanden oundvikligt förestafvade, förvaltningssystem, att uppsamla och under egna kassörers vård för länga tider skrinlägga sina inkomster. Men dä detta system derjemte oundgängligen framkallar p:riodiska tryckningar i penningmarknaden, till stort men för den allmänna rörelsen, samt för statsverket medför ränvteförlust å det skrinlagda kapitalet och betydliga omkostnader för vården af det skrinlagda tillika med äfventyr af mångfaldigt slag, synes statsverket för det sllmännas och sin egen skull böra i all sin kassatörvaltning tillezna sig de stora fördelar och beqvämligheter, som putidess bankinrättningar erbjuda.? ?Det är staten, som oktrojerar de enskilda bankerna, som lagstiltar för deras verksamhet och som kontrollerar efterlefnaden af denna lagstiftning. Men den, som utöfvar ett dylikt inflytande på bankinrätt ningarne, åt hvilka allmänheten sålunda föranledes att förtro sig, bör väl minst sjelt frukta att förtro sin egen kassa åt samma inrättningar. En försigtighet, som sträcker sig ända derhän, att den för möj igheten af en föga sannolik olycka underlåter obestridligen gagneliga företag, är visserligen icke prisvärd. Nu har desssutom statsverket redan öfvergifvit denna okloka för sigtighet, icke blott genom ofvan antydda åtgärd att för sina liqvider anlita de enskilda bankernas posiremissvexlar, utan ock genom flera offentliga inrättningar medgitvet tillstånd att på uppoch afskrifningseller depositionsräkning i bankerna göra sina kassabehäållningar räntebärande. Att utsträcka detta medgilfvande ätven till ränterikassorna blefve följaktligen endast ett nytt sieg på den redan beträdda banan. Med uttogande af detta steg skulle, säsom förut är antydt, statsverket ic :e blott bespara sig onödiga ränteriomkostnader och, såsom en sorglig erfarenhet fordom visat, förluster af upprörande beskaffenhet, samt bereda sig direkt ränteinkomst, på samma gäng rörelsekapita!et fortfarande blefve för sitt ändamål hufvudsakligen oförryckt bibehållet, utan ock — hvilket krappast vore mindre vigtiet — snart lära befolkningen i rikets alla delar den helsosamma metoden, alt genom en blott ötverföriog från wue enskildas tll statens räkning i banken verkj ställa sine liqvider till det allmänna, bvarar åter följde, ati liqviderna man och man emellan på samma sätt verkställdes och att svenska folket och de svenska bankerna ömsesidigt utvecklade sina financiella anord nivgar till samma välgörande ståndpunkt, som så fördelaktigt utmärker Skottland och grundlagt det stora anseende, som skotiska bankväsendet öfver hela verlden åtnjuter. I anledning af denna motionärens motivering har icke ekonomiutskottet gjort någon erinran, men höns jemväl uttryckta dsigt, att landträntmästaretjensterna kunde ofördröjligen indragas, har utskottet icke velat biträda, utan inskränkt sig att föreslå rikets ständer utt i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla det K. M. täcstes taga i öltvervägande om icke de statens me del, som för närvarande ingå till och förvaras i landiränterierna, kunde genom insättning i bankerna göras fruktbärande och för allmänna rörelsen tillgängliga samt, i bändelse sådan anordning skulle finnas lämplig, i nåder låta utarbeta samt till riksdagen aflemna förslag till de bestämmelser säväl i fräga om förändrad organisation af länsstyrelsernas kassaförvalining som i anara hänseenden, hvilka tör ändamälet pröfvas nödiga?. Emot detta beslut har biskop Beckman reserverat sig under erkän ande, att anledning förefinnes till en hem tällan att, med bibehållande af nöjaktig säkerhet, en större elier mindre del af de i landtränterierna någon tid liggande penningarne kunde göras räntebärande dock ansäg hr biskopen mindre lämpligt hänvisa till bankerna för detta ändamäåls vinnande. Skulle det vara hr biskopens mening, att berörde tillfälligtvis lediga pezningsummor skulle direkt till allmänheten utlänas? En annan reservant professor Ribbing har omständligt reserverat sig icke allenast mot hvad motionären och utskottet i ämnet an fört, utan jemväl emot hvad hr proiessorn sjelf behagat supponera hafva varit ntskottets och motionärens mening. Hela denna reservation är en anakronism, ty pu för tiden är kunskapen om bankväsendets enkelhet och nytta så allmän, att numera ingen på fullt allvar bör kurna bestrida, att detl. är en fördel för den enskilde, bolag och j. aten att begagna bankerna såsom kassaivaltare. Den lättnad för allmänna rörelsen, som redan uppkommit, är ganska väeendtlig, och det nu föreslagna är endast l. ett nytt steg på den redan beträdda banan. Då vi icke äro i tillfälle intaga ekonomiutskottets betänkande n:r 35 i sin belhet,! så skola vi beröra de vigtigaste punkterna. l Hvad först beträffar den föreslagna indragningen af landträntmästarijensterna, så torde utskottets äsigt att denna icke för närvarande bör ifrågakomma vara riktig. Det är bikväl ganska sannolikt, att erfarenheten kommer att gifva vid handen, det dessa tjenstemän kunna umbäras. Hvad räntevinsten beträffar, så torde den fördelen ensam icke blifva särdeles betydlig. Hvarken motionär eller utskott, men väl reservanten professor Ribbing har framhållit ?en högst betydligt räntevinst för staten?. Utskottet har visat, att omkring 11, million rdr, hvilket gör minst 60.000 rör för hvarje landtränteri, kunna anses vid årets slut skrinlagda hos dem, hvartill dock : utskottet fogar följande: ?Men dervid måste bemärkas att den 31 December icke är en af de tidpw kter då kassabehållningen hos ifrä