Aftonbladet – 22 januari 1866, sida 2

in i matsalen så blyg och orolig, och jag ville så gerna att du skulle kommit till mig, men jag kunde ej vinka åt dig, ty lord Cuxhaven satt just och talade med mig om sina resor. Ah, här är en vacker bok — Lodges Portraits; nu skall jag sätta mig här hos dig och säga dig hvilkas alla dessa porträtter äro och allt hvad jag vet om dem. Besvära er ej mera med henne, söta lady Cuxhaven; jag skall åtega mig henne; var så god och lemna henne åt mig !? Molly blef varm och röd då hon hörde de sista orden. Om de bara ville lemna henne i fred och låta bli att ?besvära sig med henne ändå! Mrs Kirkpatricks ord liksom förqväfde den tacksamhet hon kände mot lady Cuxhaven för det hon ville roa henne med något. Men, naturligtvis, hon var ju till besvär och borde aldrig hafva varit der. Efter en stund blef mrs Kirkpatrick ombedd att ackompagnera lady Agnes, som skulle sjunga, och då hade Molly verkligen en liten stunds förnöjelse. Hon kunde nu obemarkt se sig omkring, och kände sig öfvertygad ait utom i ett kungapalats kunde det ej finnas större herligheier än här. Stora speglar, sammetsgardiner, taflor i förgyllda ramar och en massa ljus prydde den ofantliga salongen, på hvars golt stodo grupper at herrar och damer, de sednare alla i lysande drägter. På en gång kom Molly att tänka på barnen, med hvilka hon följt in i matsalen och till hvilka hoa tydligen ansägs höra — hvar voro de? De hade för es timma sedan gått till sängs, vid en vink af deras mor. Molly undrade om hon icke också kunde få gå — ifall hon någonsin skulle kunna hitta tillbaka till mrs Kirkpatricks rum. Men hon satt temligen långt från dörren, långt bort från mrs Kirkpatrick och från lady Cuxhaven också — hon måste blifva der hon var, fast hennes hjerta blef tungt, och fast hon ej såg gravyrerna i boken, satt hon der dock och vände bladen. En bejent inträdde i salongen, såg sig omkring ett ögonblick och gick derpå fram till mrs