Aftonbladet – 20 januari 1866, sida 2

mycket hellre skulle velat stanna qvar i parken och sofvit hela natten under det vackra, skuggiga cederträdet, än att undergå det obekanta eldprofvet att ?komma ned sill desserten?, hvilket emellertid bäde af barnen och deras sköterska betraktades som det förnämsta af dagen. Slutligen kom en betjent och sade nägra ord till mrs Dyson, gom i sin frasande sidenklädoing genast ;narscherade af ned i matsalen med sin lilla skara. Ett stort sällskap af herrar och damer sutto till bords i ett präktigt upplyst rum. Hvart och ett af de små, vackra barnen sprang genast fram till sin mor eller tant eller sin vän, men Molly hade ingen att å till. E Hvem är den der stora fiickan i den täta hvita klädniugen? Icke något af husets barn, tror jag??? Det fruntimmer, till hvilken denna fråga ställdes, lyftade sia Jorgnett till ögat, men lät den g-nasf falla ned igen. PDet är visst en fransyska, sade hon. Jag vet att lady Cuxhaven ville ha en fransk flicka att uppfostra tillsammans med sina egna, för att de skulle få ett riktigt godt uttal. Stackars barn! Hon ser så förskrämd ut!? och dermed vinkade den talande, som satt bredvid lord Cumnor, vänJigt ät Molly att komma fram till henne. Molly gick strox, men då fruntimret begynte tala franska vid henne, rodnade hon starkt och sade: Jag förstår icke franska min tro. Jag är bara Molly Gibson.? ?Mojly Gibson!, sade fruntimret högt, som om hon funnit denna förklaring föga tillfredssiällande. Lord Cunsnor uppfångade gensstdessa ord, Åhå? sade hun, är detta den lilla flit kan som gof i min säng?