Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 8 Jan. Medan vindarne sofva och politikens haf täckes af en tjock dimma, hvilken förmodligen om några dagar skall skingras af den blåst, som storthingsmännen komma att utsända, midt under denna stilje, som endast afbrutits af hurraropen vid konungens ankomst, har en liten skuta vågat sig ut på de trolösa vattnen, hissat cegel å rå, och bidar nuv, spanande efter gynnande vind. I flaggen bär den märket: ?Norsk Folkeblad?; hvad angår dess inre byggnad och bestyckningens kaliber, så har den ej ännu öppnat sina kanonportar, hvadan det vore för tidigt att försöka beskrifva den i det afseendet. Enhvar, som haft någon smu!a att beställa med offentliga ärenden här i Norge, har säkerligen ofta haft anledning att säga sig sjelf, att en ny pressorgan blir nödvändigare med hvarje dag. Det blir nödvändigt, för att samla det parti, hvilket enligt vår öfvertygelse framtiden tillhörer, men hvilket ännu ej haft något tillfälle att utveckla sin förenade styrka. och hvars betydelse man derför varit hugad att underskatta, emedan det bestått endast af enskilda män och aldrig fått, vare sig i pressen eller på storthinget, uppträda som: en sluten falang. Detta parti — om man eljest får gifva det namnet åt ett ännu ej orgoulseradt antal lika tänkande — försöker öja sig öfver den på sin tid berättigade, men nu temligen betydelselösa differens mellan ministerialism eller byråkratism och oppositionalism, hvarpå hela vår politiska partidelning hittills varit grundad; det hoppas på en lösning af denna differens genom ett i äkta. parlamentarisk riktning utveckladt statsskicr. En väsentlig punkt i dess program :r öfvertygelsen om nödvändigheten af en närmare sammanslutning meltan de tre nordiska folken till derab tryggande möt