detta ämne af Journal des Debats och Constitutionnel, yttrar Opinion nationale för egen del: Tydligen har regeringen vetat hvad hon gjorde, då hon ingick fördraget med Monaco. Såsom man känner, är kejsaren i afseende ä alla handels: och sjöfartskonventioner sjelfrådande domare utan all inblandning af lagstiftande makten. Hvad än regeringen haft för afsigt att göra genom att ingå fördraget med Monaco, har hon haft rättighet att göra det. Har hon haft lör afsigt att låta de öfriga makter, i afseende å hvilka hon bundit sig genom fördrag, åtnjuta samma flaggas förmån, som beviljats Monacos fartyg? eller är hennes mening att derifrån utesluta dem, genom att hänlöra stadgandena om sjöfarten till föreskrifterna i en tullförening? De följder, hvilka kunna uppstå för oss a Monacofördraget på grund at den tolkning som skall göras deraf, ha lifligt oroat våra hamnar vid hafvet, och vi göra oss till ett eko af denna orv. Må vi hoppas, att regeringen utan vidare dröjsmål skall gifva 038 visshet i tvistefrågan. Hittills bar Journal des Debatss bevisning mot Constitutionnel synts oss öfvertygande.?