Aftonbladet – 19 januari 1866, sida 2

högst lärorikt och förträffligt och icke så litet latin deribland heller.? Hon vände sig hastigt från Molly för att ej förlora ett ord af lady Agnes föreläsning öfver orchidterna, och Molly skyndade ur det heta drifhuset och uti fria luften. Hon kände sig genast bättre och vandrade nu obemärkt och efter eget tycke från det ena förtjusande stället till det ändra, än i parken och än i trädgården der fäglarnes sånger och den stora eprivgbrunnens plaskande voro de enda ljud som afbröto tystnaden och der den blå Junihimlen af trädtopparne liksom infattades i en ram. Hon strötvade omkring utan att tänka på hvart det bar, likt fjäriln, som fladdrar från blomma till blomma, tilldess hon slutligen blef mycket trött och tänkte på att gå tillbaka fill slottet. Men nu hittade hon ej dit och dessutom var hon blyg för alla de främmande hon der måste träffa, utan att ega miss Brownings skydd och stöd. Solen brände hett på hennes hufvud och det började värka. Hon såg. en stor, skuggrik ceder midt på en gräsplan och det svala dunklet under dess grenar blef henne alltför frestande. En bänk stod der i skuggan — Molly satte sig ned och föll efter en stund i djup sömn. Hon hade sofvit temligen länge då hon hastigt vaknade och spraug upp. Två frunimmer stodo framför henne och talade om renne. De voro henne alideles okända och lå hon i detsamma greps af en aning om utt hon gjort något som ej var rätt, brast 100 i grät, hvilket kanske också berodde vå att hon var både bungrig och trött. Bteckars barn! Hon har gått vilse i paren och är säkert från Hollingford?, sade let af frantimren som såg ut att vara den ldsta och som. tycktes vara omkri i r. I sjelfva verket vär hon dyv