Aftonbladet – 18 januari 1866, sida 2

der mycket bättre själaspis ofta bjudes arbetarens barn än den som bestås åt den ungdom, hvars samhällsställning är högt öfver arbetarens, men en skola af det slag som kallades slöjdskolor, der små flickor lärde sig linnesöm väl och lärde sig blifva ordentliga huspigor eller skickliga kokerskor, och der de framför allt lärde att kläda sig i ett slags uniform, uppfunnen af damerna på Cumnor Towers: hvita mössor, hvita kragar, rutiga förkläden, blå klädningar, hvartill äfven kan räknas djupa nigningar och hvad befalls, nådig fru? hvilka båda saker ej fingo felas. Då nu grefvinnan var frånvarande från Towers en stor del af året, vår hon ganska belåten med det deltagande damerna i Hol lingford voro färdiga att visa hennes skola och antog gerna deras tillbud atti tur efter hvarardra besöka skolan och tillse den un: der de många månader hon och hennes döttrar voro borta. Och damerna i den lilla staden följde beredvilligt hvarje vink af deras länsherres fru och gåfvo henne dessutom en god del af sin beundran, ut tryckt i hörbara hviskningar. Hvilken godhet af grefvinnan! Så likt den söta grefvinnan! Alltid tänker hon på andra!4 och så vidare. Dikaledes ansågs ingen främling hafva sett Hollingford riktigt, utan att hafva blifvit förd till grefvinnans skola, och der tillbörligen beundrat de små nätta eleverna och de ännu nättare sömnaderna, som der funnos att so. I utbyte för allt detta hade grefvinnan bestämt en viss dag hvarje sommar, då bon och hennes döttrar med mycken nådig artighet och ståtlig väl fägnad mottog alla de fruntimmer, som befattade sig med skolan, på Towers, det mla ärfda slottet, som i aristokratisk ensÅghet stod midt i den Atdra parken; hvurs