Aftonbladet – 17 januari 1866, sida 2

Hr Davidson hade varit ledamot af den utafsa lrätselnämnden utsedda komitå, och i denna sin 148 genskap tillstyrkt upptagande af ett lån å 6 ha nillioner, såsom behöfliga för de arbeten, som lels redan voro beslutade, dels snart måste föreagas, äfvensom för ordnande i allmänhet afstani lens finanser. Då han emellertid för närvaran-be le ansåg konjunkturen för ett större låns upptask gande ogynnsam, hemställde han att man tillsD vidare måtte stanna vid beslutet om upptagande af ett tillfälligt lån på 1!2 million för bestridan-. le af redan beslutade arbeten, samt tillsvidare Sh ajournera frågan om det större amorteringslånet, kt hvarjemte han hemställde att den af honom för reslagna summans uppnegocierande skulle uppI Aragas åt drätselnämndens första afdelning, i stället för åt de tre delegerade, såsom beredningsutskottet föreslagit. Hr Hierta ansåg den närvarande konjunkturen för låns upptagande föga inbjudande, då hvar och en som följt med affärsförhållandena nogsamt visste, att man knappt på en mansålder upplefvat en så kritisk period inom affärsverlden, som nuvarande. Hr Hierta redogjorde för orsakerna härtill, visande att dessa orsaker, nemligen den starka efterfrågan på penningariLondon, den stora industriella företagsamheten öfverallt på sednaste tiden, de amerikanska förhållandena och det ovanliga behof, som visade sig hos de stora staterna att upphjelpa sina delabrerade affärer m. m., voro sådana, att deras följder snart skulle minskas och förhållandena åter jemna sig. Han föreslog derföre afvaktande af denna tidpunkts inträdande, samt att man emellertid borde inskränka sig till att låna så litet som möjligt, hvarföre han instämde i den summa hr Davidson föreslagit såsom för närvarande oundgängligen behöflig. Hr Weser talade för bifall till det af beredningsutskottet ifrågasatta lånebeloppet, visande dess behöflighet, derest staden skulle kunna ut-E föra redan beslutade och påbörjade företag, verkställa arbeten, som under närmaste tiden blefvel nödiga --samtutar olägenhet kunna honorera sina förbindelser. De facto gällde upplåningen endast tre millioner, ty med hälften af amorteringslånet afsåg man att liqvidera dettemporära lånet på 12 million. Han fästade för öfrigt upp märksamheten på, att det ej nu vore fråga om att upptaga amorteringslånet genast, utan endast att erhålla ett bemyndigande af stadsfullmäktige att uppnegociera detsamma, då tidpunkten blefve I gynnande, ett bemyndigande som han trodde l; vara ganska nyttigt, då annars lätteligen skulle kunna inträffa, att när behofvet påkallade, man blefve nödgad låfa på sämre vilkor, än som kunde betingas, om man lemnades god tid. För öfrigt erinrade han om att de arbeten, som blifvit af utskottet föreslagna till verkställighet, men ännu ej af stadsfullmäktige beslutade, liksom de summor, som derför blifvit upptagna i utskottets betänkande, icke voro owvilkorliga, utan endast kalkylationsvis uppställda, för att framhålla den minsta möjliga siffra, som vore behöflig för ordhandet af stadens finanser under närvarande och närmast kommande framtid. H: Dalman ansåg nödig utredning saknas 1 betänkandet, rörande nödvändigheten och behofvet af åtskilliga utaf de föreslagna arbetena, och instämde derföre i den sammans uppsagande, hr Davidson föreslagit. Med honom instämde för öfrigt hr Billbergh, på den grund, att han ansåg det vara god tid för stadsfullmäktige att meddela det ifrågasatta bemyndigandet om amorteringslånets upptagande, då bemyndigandet sannolikt ej komme att Uegapnas ander loppet af 2å3 år, och löjtnantv. Koch, som hufvudsakligen höll sig till sparsamhetsskäl. Hr Almgren förvånade sig öfver, att hr Davidson, hvilken såsom ledamot af förenämnde komiterade ansett 6 millioner behöfliga, nu inskränkte sig att begära endast 12 milli;n, finnande häri en inkonseqvens, som ej tillfredsställde honom, då derigenom antyddes, att lånefrågan ej vore Hillrttelligt utredd, hvarföre han hemställde, att man skulle stanna vid den summa, som för det närvarande ansågs behöflig. Hr Wallenberg ogillade de anmärkningar, som I flera talare framställt mot utskottsbetänkandet i den syftning, att lånefrågan ej skulle vara tillräckligt utredd och att nödig sparsamhet ej derI vid iakttagits, Man behöfde blott kasta ögonen I på betänkandet, för att dels finna, att lån ej I kunde undvikas, dels inse att utskottet sökt i möjligaste måtto inskränka beloppet, då det nedprutat komiterades förslag, gående löst på 6 millioner, till 4!2. Han bemötte hr Ekmans nu visade sparsamhetsanda, med atterinra hurusom han med mycken liflighet omfattade ?samman. bindningsbanan genom Stockholm, hvilken ut,I gjorde den hufvudsakligaste anledningen till Iden nu nödigblifna skuidsättningen, liksom hr Hiertas yttrande om att afbida en gynnande penningkonjunktur för att bereda sig att kunna afsluta lån, och framhöll nyttan af, att ett sådant bemyndigande lemnades ju förr dess hellre, erinrande om hurusom riksgäldskontoret behöft för det sista statslånets upptagande den rymliga tiden af 2!2 år. Ingen hade emellertid haft anledning klaga öfver, att de fått detta bemyndigande för tidigt, utan snarare för sent. Hr Davidsons förslag, att lånets negocierande berde uppdragas åt drätselnämndens första afdelning, förvånade hr W., enär densamma utgjordes af tolf personer, och angående lämpligheten af stora delegationer, då det gällde låns upptagande, hade man väl vunnit tillräcklig eriarenhet genom riksgäldskontorets experimenter. Hr W. ansåg, att man gjorde väl i att iakttaga varsamhet vid beviljan de af anslag, men då sådana en gång beviljats, måste väl medel till deras fyllande anskaffas, hvilket nu endast kunde ske genom ett större. lån. På dessa och många andra skäl, hvaribland uppmärksamheten fästades på flera företag, bland annat sjukvårdens ordnande, som ovilkorligen måste verkställas, utan afseende på penningkonjunkturen, yrkade hr Wallenberg bifall till utn skottets betänkande i sin helhet, såväl med afseende på sjelfva lånesumman, som sättet för . dess negocierande. Hr Eklund lemnade en närmare redogörelse n för de i betänkandet förekommande arbeten och -I de derför upptagna summorna. Hr Skogman, r ) som i förbigående vidrörde åtskilliga utat de föt reslagna arbetena, bland annat den nya bron -öfver Norrström, hvars behöflighet för den vät) xande trafiken han iramhöll såsom en af de vigtigaste frågorna, bemötte för öfrigt det klander utskottet ständigt fick uppbära för sina åtgöranden, hemställande, att stadsfullmäktige måtte välja ett annat utskott, som bättre mot svarade dess pluralitets alla anspråk. än det nuvarande utskottet. För sin del skulle han vara tacksam, om han finge utträda ur detsamma. Hr Dufva understödde utskottets förslag, samt fästade för öfrigt uppmärksamheten på att han, i egenskap af komiterad i lånefrågan, ansett nödigt att framlägga affärernas rätta ställning. Detta hade varit orsaken till den siffra komite. rade uppgifvit, och han trodde, att de i en snar framtid ej skulle få orätt. Då fråga vore om 1 latt ordna stadens finanser, ansåg han nödigt latt sådant skedde med beräkning ejallenast af de tillfälliga utgifterna för ögonblicket, utan äfven för det. kommande. Hr Montelius ansåg de strdiga åsigterna kunna sammanjemkas på det sätt, att man nu förenade sig om det temporära lånets upptagande, och återremitterade frågan om amorteringslånet till utskottet, då ett kortare uppskof vunnes, under hvilket en närmare kännedom kunde erhållas om vissa ärenden, som man nu ansåg ej vara nöjaktigt utredda. Hr Wallenberg motsatte Isig den föreslagna återremissen. I Eden här ofvan antydda nktningen fördes di; -Am GÖ FR ta RE. tt em rv ECC Be t