Aftonbladet – 16 januari 1866, sida 2

I — fr a gått miste om sin middag. Mölja ären på julaftonen vanlig rätt, något liknande det å sina ställen i Sverge brukliga dopp?. Den består nemligen af sammanblandadt köttoch fläskspad, hvaruti brytes stycken af Pfladbröd? — ytterst tunnt hafrebröd i stora kakor, mycket skört och föga smakligt. Marthe tände nu julljusen. I detsamma kom Ole in i stugan. Hans ansigte ljusnade märkbart — förmodligen vid åsynen af det ordentliga och klert upplysta rummet. Hvar är far?? sade han, blidare än någon hört honom tala på många år. Derinne?, sade Malene och pekade på dörren till kammaren. 3 Men Ole gick icke derin, utan satte sig på en bävk längst fram i stugan. Efter en liten stund knackade det sakta på dörren. Ingen ropade det vanliga: ?Vär så god!? men det oaktadt öppnades dörren och en illa klädd karl inträdde. Det var fanten?, tataren, som dagen förut blifvit så rikt begåfvad af Malene. Han sade insenting, men satte sig vid spiselvrån. Ingen talade heller till honom. Malene rörde i gröten och sjöng halfhögt på en julpsalm. Pigorna gingo till fatburen etter mjölk och smör till aftonmåltiden. Inne i stugan var det alldeles -tyst. Dörren till ?kommerset? öppnades häftigt och den gamle bonden kom ut. Han såg sig omkring med skarp blick och upptäckte genast fanten i spiselvrån. Hvad vill du här?? sade han. Åh, gudvälsigne er, far, I ger mig nog en beta bröd och en Jiten ?flötegröt? till julekost.? Nej, det gör jag ej. Jag har ingenting öfver för sådana landstrykare som du. Gå din väg.? . Åh, kära, välsignade far, jag har hustru och sju barn, och det åttonde..:? Snack! Gå då dit der de äro. Här får du ej vara: ut med dig säger jag.? Jaså. Ja, det är ru icke första gången I kör fattigfolk på dörren. Så gjorde I ock med Berit, stackare. Tung lott har hon nog, men rätt gör hon som icke: går hit och ber om hjelp.? Hvem talar du om ?? Om Berit, dotter eran, som är i stor nöd och betryck — om hon lefver —mne