Aftonbladet – 13 januari 1866, sida 4

Bondeståndet. (KL. 10 f. m.) Först företogs val af elektorer till tryckfrihetskomiterade; härtill blefvo valde: M. Pehrsson från Stockholms län, Anders Gudmunhsson, Hallands, Pehr Östman, Westernorrlands, Anders Johan Sandstedt, Jönköpings, Georg Nyqvist Wermlands, Carl Joh. Leonard Lönnberg, Östergötlands, och till suppleanter: C. B. Rydström, Kalmar län, Hans Hegermark, Gefleborgs. Vid föredragning af Kongl. Maj:ts proposition angående förändrade grunder för bränvinstillverkning m. m., begärde Johan Andersson från Elfsborgs län ordet samt uppläste ett skriftligt anförande, riktadt mot den i propositionen föreslagna förhöjningen af tillverkningsafgiften. Bjerkander anförde, att sedan vid 1853 års riksdag, då den förhöjda beskattningen beslöts, hade man förespeglat representationen, att derigenom skulle tillverkningsbeloppet minskas. Så hade ock skett till en början, men sedermera hade tillverkningsbeloppet ånyo stigit. Talaren trodde att, om skatten för tillverkningen höjdes, men tullen nedsattes, skulle väl tillverkningen minskas, men icke konsumtionen, ty följden blefve, att bränvin i så fall komme att.införas från utlandet. Den enda tid, på hvilken bränvinstillverkning kan idkas, är vintermånaderna, så att en föreslagen tillåtelse att bränna äfven under sommaren, troligen högst litet komme att begagnas, och i afseende å restitution för utfördt bränvin, sökte talaren visa, det en utförsel af bränvin från vårt land väl sällan med fördel kunde ega rum, alldenstund våra råvaror för bränvin voro för dyra. . Medin och Forsbäck ansågo det beklagligt att ordbruket skulle alltmer och mer undertryckas. ränvinstillverkningen hade förut alltid varit förenad med jordbruket, men på sednare tider hade den alltmer och mer blifvit en fabrikshandtering, till följd af den i sådan väg gående lagstiftningen. Med den förhöjning. som nu är föreslagen, blefve bränvinsbränning omöjlig, och af det nu föreslagna obegränsade maximum i tillverkningsbeloppet komme endast aff: rsmannen att draga nytta, ty han kunde, vid låga priser i utlandet, importera spanmål och kasta den i bränvinspannan, Detta vore deremot omöjligt för landtbrukaren. Flera ledamöter förenade sig i dessa yttranden. C. A. Larsson påpekade att då förhöjning i tillverkningsafgiften första gången för flera år sedan föreslogs, hade detta förslag emottagits med det största missnöje, men sedan förslaget icke desto mindre gått igenom, hade det visat sig vara välgörande. Tal. var icke bränvinsbrännare, , men trodde att ändamålet, en minskad konsumtion, bättre vunnits genom att högre beskatta försäljningen af bränvinet än att som nu l sker vända sig emot tillverkningen. Tal: var af den tanka att: det k. propositionen icke med skäl borde så häftigt: klandras; som nu skett, samt ansåg de stora fördelar propositionen innehöll vida öfverväga de olägenheter den till en början kunde medföra: Flera ledamö.er instämde i dettaanförande: Jonag Andersson från Östergötland helsade med glädje den tendens till frihet från allt tvång som genomgick den k. propositionen, hade doc gerna sett att med borttagandet af maximum äf) ven manimum vid tillverkning lemnats fritt, och förordade en förändring i tiden för skättens erläggande, så att denna icke behöfde utbetalas på ) förhand, som nu sker. Sedan derefter Forsbäck, RR Per Nilsson, Sven Nilsson från Kristianstads län, Svante Bergström samt Per Andersson från Blekinge m. fl. talat emot propositionen, hutvudsakligen anförande de af föregående talare uppgifna skäl, samt egentligen fästande sig vid den föreslagna förhöjningen af tillverkningsafgiften, blef pe positionen till bevillningsutskottet remitterad. Ekonomiutskottets tillstyrkande betänkande angående prebendepastoratens indragning blef derefter föredraget, dervid Ryds:röm på begäran erhöll ordet. Tal. fruktade att längre uppehålla ståndet, ?sedan detsamma tagit både helan och halfvan i bränvinsfrågan, så att tal. befarade att det redan stigit ledamöterna åt hufvudet. Tal. beklagade ätt man icke gjort tillräckligt afseende på den sunda satsen, att presten är till för församlingen och icke tvärtom församlingen för resten. Prebende-innehafvaren inleder numera icke bekantskap med sina församlingsboar oftare än då han kommer för att taga tionde. Man hade anfört att pastoraterna kunde ganska väl skötas genom extraordinarier, men det låge i öppen dager att dessa vikarier, som skjutsas från ställe till ställe, ej kunde sätta sig in i församlingens behof och lära känna dess medlemmar så väl som den, hvilken vid församlingen har fast plats och vistas bland dess medlemmar. — Tal. trodde att prebendenas indragning kunde ske utan extra utgifter, emedan presteståndets inkomster vore så stora, att, med en jemnare fördelning, hvar och en lätt kunde erhålla hvad han behöfde. Forsbäck kunde icke i på föregående tal:s åsigt. I den ort tal. tillhörde hade man icke funnit ätt prebendepastoraterna sämre sköttes än andra församlingar, och det vore dessutom nyttigt att hrr teologer någon gång finge komma ut ön inhemta litet praktik i sin vetenskap samt skaka af sig skoldammet. Rosenberg skattade Ostergotland lyckligt, som hade sina prebendepastorater så väl skötta. Talaren ville icke -gå in på att pastorater fortfarande skola: finnas, hvilka icke äro annat än sinekurer, liksom i England är händelsen. I talarens tanke vore prebenidepastoraten att anse såsom rättslösa, och själavården blir der rentaf vanvärdad. Frågade hvad rättsgrund låge deri, att en församling skall aflöna tjensteman, statioHerad vid annan ort, då deremot nästintill be lägna oögengen ) är derifrån befriad och får njuta sin egen själavärd. Per Nilsson i Espö upplyste, att i trakten af Lund, der flera prebenden finnas; få dessa församlingars invånare sällan eller aldrig sesin rest oftare än då han med tillhjelp af sina rlegodrängar . kommer för att räkna tionden, Hemställde till hvar och ens bedömande hvad förtroende kunde uppstå för en herde, som icke syntes oftare än då han skulle utkräfva skatter? och för resten skötte sitt kall genom vikarie. Vid framställd proposition blef betänkandet af ståndet bifallet. L Å Ekonomiutskottets afstyrkande betänkande angående ersättning för flyttning af hus som stå å mindre än 100 alnars afstånd från jernväg Bet af ståndet bifallet. ehuru en mängd röster höjdes såväl emot sjelfva, motiveringen. som; det slut, hvartill utskottet kommit. Ståndet åtskildes kl. half 3-e: m. WVecko-krönika. Vet ni hvad fransmannen gör när det regnar? Han låter det regna. Det är väl också det bästa vi, under liknande omstän. digheter, kunna göra. Den som modigt trotsar regnskurarne och . under den allmänna slokigheten i lynnen som i hufvudbeklädnader sätter näsan högre upp FCC FIG 0 Er GAN IG NN RS OGRGR fög SE Mö