von Wallvijk att då med förbudet afsågs alt hindra en för landtkulturen skadlig förbrukning af hö och foder i städerna, så ogil lade han besvären. Samma åsigt delades af öfrige riksråderna , utom friherre Reuter: holm som erindrade huruledes, sedan åtalet mot grosshandlarne anställts, en förklaring utkommit hvad med equipage rätteligen borde förstås, hvaraf visade sig att författningen varit otydlig. För den skull borde iogen deraf lida mehn för otydlig hetens skul, och tillstyrkte också friherren att de unge männen måtte återfå de dem fråntagne ridhäs:arne och frikallas från de ålagda böterna?. Utslaget blef i enlighet med pluralitetens beslut, d. unge männen blefvo af med sina hästar och mäste erlägga hvardera 500 daler silfvermynts böter, fiskalens ensak och till landskulturens stora förkofran naturligtvis.