Aftonbladet – 12 januari 1866, sida 3

ta, Och hvad svarar vårt nationalmedvetande avårt nationalsamvete på dessa frågor? De 1I svarar ett grundligt, ett ovilkorligt nej. as Vi behöfva icke göra oss sjelfva sämre ä1 It I vi äro; vi kupna med godt samvete erkänn; oss ha under de sednare årtiondena gjor mycket och ganska mycket för uppfyllan det af våra pligter mot oss sjelfva i dett fall; vi kunna med en viss sjelftillfreds ställelse erinra oss de väsendtliga förbätt ringar, som blifvit vidtagna bäde i fråge om vår tysiska och intellektuella uppfostran iJoch vi kunna till och med glädja oss åt der al utveckling till ett bättre, som, äfven i fråge nlom vår moraliska och religiösa uppfostran, a lsåvidt denna beror på offentlig verksamhei I för detta ändamål, gifvit sig tillkänna, oaktadt den oerhördt starka motståndskraften -Ji den gamla rost, som från utlefvade insti tutioner småningom bildas inom samhället. fl Vi kunna, som sagdt, med en viss sjelf. a tillfredsställelse erinra oss allt detta. Men r jvi kunna ej nöja oss dermed. Oäncligen Å 0 fr mycket mer behöfves, fordras ovilkorligen. Med hvarje dag ha under de sednare ären med oupphörligt ökadt både sjelfmedvetande och kraft i framställningen dessa fordringar -läfven yttrat sig. Med allt större bestämdI het ha de formulerat? sig. Det kan icke här vara rätta platsen, om I det äfven vore rätta stunden, att ingå på en omständlig redogörelse för alla dessa for;Idringar och alla de åtgärder som dock I blifvit genomförda för dessas. förverkligande. I Vi endast framhålla den förnämsta deribland, I den, till hvilkens uppfyllelse visserligen alla förändringar och förbättringar i grunden syfta, men hvilken qvarstår såsom hittills, endast i ytterst ringa mån uppfylld — fordran på ett skolsystem, som motsvarar hela folkets första, stora, allmänna, gemensamma behof af offentlig uppjostran och af den underJ visning, som i denna uppfostran ingår såsom en. väsendtlig del, — fordran, med andra ord, på en första, för nationens alla barn gemensam nationalskola, såsom uttryck af nationens nu omsider till verklighet blifna solidariska enhet, — på en verklig folkskola. Den närvarande så kallade folkskolan äl icke en sädan skola. Den grundar sig på en falsk uppfattning af det nationella lifvet, på en uppfattning, i hvilken nationen icke nppgått såsom enhet och såsom en organism af enskilde, alla lika berättigade till samma, gemensamma, första mått af kunskap och uppfostran. I namnet folkskola, såsom denna nu är ordnad, ingår en molsattning mellan folket i viss mening och — de andra klasserna?. Den är en skapelse af dessa ?klasser? till det der folkets bästa. Den äricke en skapelse af detta folk sjelft till alla dess medlemmars första offentliga uppfostran. Men detta får icke längre så vara. Sedan den 8 December 1865 är den svenska folkskolan en temligenvanskaplig inrättning, mer än förr, den der ickd motsvarar den organism, som natiohen nu utgör, Den mäste derför omorganiseras med den nu inom sig enade nationens gemensamma mål till syfte. Ett al de första svar, som. vi sålunda för vår del föreslå på dagens stora fråga: ?Hvad är att göra?, blir derföre: Svenska folkets första skola måste ordnas så som den nya organiska enhet, hvartill nationen mognat, fordrar. Af ?folkskolan? mäste blifva nationens, ?första skola?. 3 Huru detta skall tillgå?... Vi försöka äfven ett svar på den frågan. Man skulle göra sig skyldig till en oförlåtlig brist på följdriktighet, om man nu härvid helt enkelt svarade, att en ny förordning borde utgå från regeringen, eller att folkombuden-borde anhälla derom och anslå medel för de behof, som för en dylik förordnings genomförande blifva påkallade. Sådant vore ju endast ett bevis derpå, att man icke sjelf vore genomträngd, förnyad af den anda, som i dessa dagar gifvit sig gestalt i beslutet om .de politiska rättigheternas utsträckning. Nej. Hvad folket behöfver, detta måste det hädanefter sj.lft skapa; och detta icke blott genom sina ombud. Folkombuden och regeringen hafva hädanefter endast att gifva den högsta ledningen åt sådana inrättningar, som nationalmedvetandet med full och allmän klarhet fordrar, i sådana mål nemligen, hvilka falla inom den enskildes initiativ; och till dessa hörer — upptostran och j. undervisning. , En nationalskola, grundad på initiativ uppifrån, blir. hädanefter alltmer en upp: och nedvänd inrättning. Skolan, folkets; skola, skäll växa upp ur nationalviljan. Alla; och hvar och en skola medverka till dess förverkligande. Det behöfves nemligen ovilkörligen, för att denna skola skall blifva verkligt nationel, att nationen sjelf tänkt sig, hur den skall vara, att .hvarje till medborgerligt medvetande väckt medlem af nationen med sin erfarenhet och sitt ord deltagit i öfverläggningarne om sättet för skolans ordnande. Förr än detta skett, blir skolan ej orran lefvande, motsvarande nationens lifsehof. Den:blir, såsom den också hittills varit, försök att realisera skolmäns teorier, försök att efterapa främmande nationers också enligt kammarteorier gjorda försök, den -blir ett resultat af reglemetleriogan uppifrån, då den tvärt deremot bör bilda sig, om äfven småningom, lefvande, naturligt nedifrån. Ty-skolan i allmänhet, för att ännu en gång upprepa det, hör till det område af vationalverksamheten, som icke kan böra goda skördar i nationalutvecklingens tjenst, med mindre än att den naturligt framgår-ur den enskildes. medborgerliga medvetande. Den är i detta fall underkastad samma utvecklingslag som kyrkan — kyrkan nemligen fattad i sin sanning och ej enligt det folska katolska begreppet deraf såsom en uppifrån, utifrån reglementerad institution. Innan statsmakterna gripa verket an för den nya nationalskolans ordnande, bör alltså nationalmedvetandet och mnationalviltj jan i d.tta fall hafva utvecklat sig och gif-Å vit sig tillkänna; och detta innebär nödvändigheten af associations eller associationers bildande för frågans utredning och för opinions bildande. be FR PURPARIE ö AROR: fär pg RA DE VS OA