Aftonbladet – 12 januari 1866, sida 2

Ht jer det, när jag råkar ihop med andra krukor, och då kan jag nog spela öfversittare mot dem, förstår ni. Jag har minsann tyranniserat er mer än en gång och så skulle jag kanske hafva lust att göra ännu; men det vore stor skam, ni är så god — oeh dessutom har ni ou fått reda på min svaghet. ?Godt! Jag är ej rädd för någon, om jag kan glädja er. Jag skall rida efter dem och hemta hit dem, och om ni är rädd att gifva dem husrum, skall jag hyra det der huset, som står obebodt vid ändan af vägen der nere, och ännu i denna qväll skola de sitta i ett godt herberge, framför en god brasa, vid en god qvällsvard, inom femtio alnar från er dörr. ?Låt mig följa med er. Ni hittar icke vägen. Tack, tack; jag skulle säkert taga miste om vägen på egen hand; gå och tag på er en ridklädning, förlora ingen tid jag skall sadla hästarne.? Hvad en man ändå tar sig för ett befäl öfver ossX, tänkte mrs Mayfield. Jag där väl få lof att gifta mig med-er för det här, kan jag tro, sade hon glädtigt leende genom tårarne, Icke, om ni.ej har lust, sade Casenower stolt. Jag vill visst icke öfvertala er eller taga någon hustru emot hennes vilja. Majblomman rodnade ända upp till ögonen. 5å gerna kunde ni slå till mig4, sade ton. Jag vet att ni nog skulle ha lust, och, kastande en blick ar oförställd beunlran på sin följeslagare, ilade hon upp för rappan för att kläda sig. Tio minuter derefter satt hon i sadeln. ch gifvande sin häst lösa tyglar, satte hom fter de resande som en ljungeld. ORSNOvIER följde henne så godt han unde. s (Forte, följer