TEATER Octave Feuillets skådespel Gammalt och nytt, hvilket i tisdags för första gången galfs ä Dramatiska teatern, tillhör. det slags arbeten, hvilka utmärkta författare någon gång hembära som offer på den menskliga ofullkomlighetens altare; utan en och annan dylik skenbar återgång skulle snillet ej kunna taga ny ansats, vinna nya områden för sin skapande verksamhet. Det är ur denna synpunk: vi anse oss böra betrakta Gammalt och nytt: ty för den, som känner Feuillets författarebåna, är det uppenbart, att han här sökt elter något nytt, liksom det är visst, att det dunkelt anade målet undgått honom, Hvad han velat tillkommer 0ss emellertid ej här att utveckla: vi måste hålla oss till hvad han åstadkommit, och dett; synes 0ss temligen underhaltigt. Den i vår tid pågående striden mellan den nya od! .ngen, som med oböjlig ihärdighet skrider framåt, och de gamla sederna, sambällsinrättningarne, åsigterna, sädana de delvis qvarlefva, ett arf från medeltiden och hedendomen, nvtgör det underhållånde och af sann dramatisk utveckling mäktiga grundlaget i det nya skådespelet. Författaren har förlagt skådeplatsen för händelserna till Bretagre, det vid sina fornminnen b6å envist asthängande landska, et; och målsmännen. för de-båda hvarann bekämpande riktningarne äro två syskonpar, hvartdera en bror och en syster. Häral finner man strax, att författaren af ämnets beskaffenhet lockats till en parallel anläggning at sitt drama, SE ————AL VV