Aftonbladet – 11 januari 1866, sida 3

(Insänät.) Högvördiga ståndet. 7 1865. Det vore utan tvifvel orätt och otillbörligt at låta ett i vårt statsskicks historia så märkvärdigt, ja epokbildande, -år som det löpande gå till ända, mutan att kasta en blick tillbaka på det förflutna tidskiftet, särskildt. vore det sen orättvisa emot det högvördiga stånd, som är så vant att.hålla personalier öfver andra, om ej en likartad uppmärksamhet egnades detsamma. . Man hvarken :-behöfver -eller bör-gå långtytillbaka i det högvördiga ståndets riksdagshistoria (vi:-bedja om benäget öfverseende med det ofia upprepade högvördighetsepitetet, mer-af grannlagenhet mot detta högvördiga stånd, hvars öra dermed idkeligen smekes, cha vi -ej, af frukten att-såra finkänsligheten, vågat utelemna detsamma), innan man träffar på riktiga guldkorn, som förtjena att tagas vara på. . Det är dessutom vanligt, att de aflidnas siste stunder och sista ord fästa sig djupast i de efterlefvandes minne och hjertan. Vi ämna derföre hufvudsakligen fästa oss vid och återkalla för allmänhetens hågkomst högvördiga ståndets sista minnesvärda ord och storartade handlingar. Vi bedja om ursäkt, om vårt förfaringssätt att yttra oss -om de hädangångne skiljer sig i någon mån ifrån högvördiga ständets väl mycket gammalmodiga salighetsprisande. . Om vi hade lyckan eller olyckan att tillhöra detta högvördiga stånd, skulle vi naturligtvis begynna vår nekrolog med någon latinsk sentens, och då låge oss ingen närmare till hands än denna: de -.mortuis nil nisi bene, eller bättre, säsom oss synes: nil nisi vere. Det högvördiga ständet -har fallit; det står icke mer, det har utkämpat sin sista bårda kamp. Det föll, efter ihärdigt motstånd, -på platsen: -Väl--om man-om detsamma kunde sanningsenligt :säga: Det föll, men med. ära. Vi tro dock, att:de högvördiga fäderna sjelfva nödgas instämma utidet :gamla Israels klagan, då förbundsarken blef tagen ifrån dem : Ve oss, kronan är-af vårt hufvud fallen! Den :politiska kronan; som nu blifvit tagen ifrån det högvördiga ståndet, har alltid, såsom oss synts, vanprydt detsamma, lika mycket som den :tvåklufna biskopsmössan vanpryder prestens hufvud:: :Om förlusten af den kronan är alltså ingenting att säga. Detta må :snarare kallas en vinst än förlust, och således är det -högvördiga ståndet i det hänseendet snarare att lyckönska än att beklaga. Men det måste beklagas, att högvördiga ståndet icke föll med bibehållande af-aktning för sig sjelft, så att det dermed kunnat tilltvinga sig aktning af andra; detta kan-ej nog beklagas, om än ide högvördiga fäderna sjelfva. notificera: 8. B. U. detär: Sorgens beklagande undanbedes. Den rättvisan bör man dock tillerkänna det högvördiga ståndet, att det bevisat sig vara ett segt och starkt stånd. Det stod på sig:i det längsta och försvarade sin position mera ihärdigt, än danskarne sitt Dannevirke. Skada blott, att -positionen var falsk och kunde derföre ej i längden försvaras.. De stodo ella -qvar vid-kolelden efter det gamla. statsskieket, långt sedan de öfriga -medstånden hade aflägsnat sig derifrån. De stodo alla ihärdigt qvar och gingo först, d. v:-s. efter en natt och en dag, ut derifrån, och det var natt, natt i blicken och natt i: sinnet; Tunga -moln hängde öfver. det högvördiga ståndet. Statsrådet Carlsons sakrika och särdeles lysande föredrag jemte några andras, hvilka förordade -det -kongl. representationsförslaget, glänste bland de många och långa -citeterna, som deag-från deg upplästes med -en långsläpig: ton bland de otsliga och olideliga. profetiorna om vådor och olyckor,